I never got to meet my grandfather Bernhard Nilsson who past away as early as 1924.  The little I knew about him I was told by my mother:   A week after she was born in September 1899 he left his wife and four daughters in Arild, Sweden to work with his brothers who had a smaller boatyard in Baltimore, USA. There he was staying for about ten years before he returned to his family and became a building-contractor.

Morfar i Amerika

Grandfather Bernhard Nilsson in America. He is standing to the right. But who is the other guy?

Through the years I have been curious to know more about that boatyard and the six brothers of my grandfather who emigrated from Sweden. Today internet gives you the opportunities to find out more.

With the help of Ancestry  I found two of grandfathers brothers: Leonard J Nilson and Julius W Nilson living in Baltimore, Md in the  1900th and following US Federal Census.

The first years of the century there were even four of their brothers:  Frithiof, Axel, John Albin and my grandfather Bernhard, all working as shipcarpenters. But after some time they moved to other states in US or like my grandfather back to Sweden. In 1910 only Leonard and Julius were still staying in Baltimore.old-baltimore[1]

I also discovered the boat-yard, called “the Nilson Yacht Building Co”. But how and when was that founded? How could they have the knowledge and money for it?  Leonard was born in Sweden 1862. He came to USA as a sailor 1883 He lived 1889 in Boston, 1893 in District of Columbia before he came to Baltimore. Julius was a carpenter, born  in 1872 and immigrated 1891.

In the City Directories for Baltimore 1897 there was:

1897:  NILSON BROS (Leonard J and Julius W Nilson), yacht bldrs, Winan’s Cove,

1898:  Leonard J Nilson,  manager for the Marine Dept at Jos. Thomas & Son

1902 : Nilson Yacht Bldg Co (The), ft Marchall av, Md, Tel Henrietta 452


Could Nilson Yacht Building Co in the beginning be a mixture of Nilson Bros and the marine department of Jos. Thomas & Son ???  Some years later Leonard stands as the proprietor.

1907:  Nilson Yacht Bldg Co, The, L J Nilson propr, bldrs steam and sailing yachts, marine rys and machine shop. Ferry Bar.


When I searched at Google I found to my surprise that their work was on a bigger scale than I could imagine. They built larger luxuary-yachts often with steamengines and a number at the same time:  “…..At the yards of the Nilson Yacht Building Co, Ferry Bar, various stages of yacht construction appear from newly laid keels to big first raters almost ready to be slid into the water”.

 There must have been a great number of workers employed. Leonard was the manager and is even mentioned as constructor and designer of the yachts.


Besides building yachts they even supplied equipment for the building of the Panama Canal, which was opened in 1914. What sort of equipment it was is unclear. Could it be tugs, like them on the photo, or steam engines?


Here is what I found at Google:


This private  steam yacht, named “Chilhowee”, was built  in 1898 by the Nilson Yacht Building Co in Baltimore,MD.  Its displacement was 95 ton.; length 125′; beam 16′ 6″; draft 7′; speed 14 knots. Propulsion one 250hp triple-expansion engine.  In the first world war “Chilhowee” was acquired by the US Navy, where she served till 1919


 New York Times 1900 April 20; ……..The auxiliary yawl Natka, New York Yacht Club …… ….. was built by L.J. Nilson at Baltimore in 1897, and has done a great deal of coastwise cruising. Her original dimensions were 63 feet over all, 45 feet 9 inches on the water line, 16 feet beam, and 6 feet draught.

The Evening Times, Washington, Wednesday, February 20, 1901”  ……At the yards of the Nilson Yacht Building Co, Ferry Bar, various stages of yacht construction appear from newly laid keels to big first raters almost ready to be slid into the water.    The largest yacht which will be turned out this season from the Baltimore yards is a  70-foot keel yawl ordered at a cost of 7,000 Dollars…. Narkeeta is the name which the yawl will sail under………

    J.F. Donuhue, of Sandusky, Ohio, has placed an order for a racing yawl, 21 feet on the water line. This will bear the name of Lucinda and will be used exclusively in Lake Erie racing events. Mr Nilson, the designer, expects to attain much speed in the light yawl………

New York Times 1901 April 22:   The auxiliary yacht Lesbia, owned by R B Evans of Boston, has been sold … to William h Bromley —– of Boston. The Lesbia, formerly The Terrapin, is an auxiliary schooner 67 feet over all, 45,7 feet water line, and 5 feet 4 inches draught. She was built by Joseph Thomas & Son of Baltimore, MD, from design of L J Nilson in 1898. Her first owner was J G Neafie-Whitaker,

New York Times, 1902 March 16Notes for the yachtsmen,   ……. Sold the auxiliary yawl Dione, formerly owned by Albert Pope of New York, to Gouvernor Spalding of New Haven. The Dione is 55 feet over all, 35 feet water line, 14 feet, 6 inches draught. She was designed and built in 1900 by the L J Nilson Yacht Building Company of Baltimore.

 New York Times, 1902 December 3 Biggest Yacht Built in Baltimore.             BALTIMORE, Md., Dec. 2. — There will be launched at the Nilson Yacht Building Company’s works here next Saturday afternoon the largest private yacht ever built in Baltimore. She will probably be named the Constant, and is being built for Richard P. Hart, a millionaire cattle dealer, now residing in New York………


Steam Yacht Constant painted by Thomas H Willis.


  New York Times, 1904 Febr 19:     .Auxiliary Yawl Ideon Sold.   The Rev. Dr. Wilton Merie Smith, Seawanhaka Yacht Club has purchased … the auxiliary yawl Ideon from William E Holser, Baltimore, Md.  The Ideon is 55 feet over all, 35 feet water line, 14 feet beam, 6 feet draught; designed and built 1903 by The L J Nilson Yacht Building Company, Baltimore.   She is constructed in the best possible manner, copper fastened throughout, and provides one large stateroom and four berths in the main saloon. The yacht will be brought north just as soon as the ice in Chesapeake Bay permits.

The ILSE III (1905, NIlson Yacht Building Co.)

Photo by Rosenfeld and Sons during Larchmont race week, 1947. Image shows gathering of S Class sloops and Atlantic Class sloops undersail. The ILSE III (1905, Nilson Yacht Building Co.) appears to be the committee boat for this race.

 Southern Breeze

Southern Breeze

 L.A. Layne’s Southern Breeze, in the Houston Yacht Club harbor.” 1931,  Southern Breeze was formerly owned by Jerry Mitchell and named North Wind. Southern Breeze was built 1911 by the Nilson Yachts in Baltimore 1911. To USN 1942 as YP 158, sold 1943


  THE ketch Kona was designed by Commodore R. M. Munroe for the purpose of tarpon fishing in the rivers of Cuba. She was built in Baltimore and is very strongly constructed of wood and is coppered.

Kona is 56 feet 6 inches on the water-line and 17 feet beam, and has a centreboard and a Craig gasolene engine of 25 horsepower. Her draft is but four feet, for, although the rivers of Cuba are deep, there is a bar at the mouth of almost every river on which there is generally not much more than four feet of water at high tide.

The career of this little vessel is probably unique for in eight years she has sailed 38,917 sea miles. She has weathered the dreaded Cape Sable, Nova Scotia, eight times and has passed Cape Sable, Florida, even more often. She has rounded the inhospitable Cape San Antonio at the west end of Cuba fourteen times, and has made the voyage between New York and Key West eleven times.


The Ketch Kona, Nilson Yacht Building Co, Baltimore


Ready for launching, at the Neilson Yacht Building Company yard, Baltimore, Maryland, 1911. Tuna was built as a private motor yacht by the Neilson Yacht Building Company at Baltimore, Maryland,

Built in 1911. On 11 June 1917, the U.S. Navy acquired her under a free lease from her owner, Edward L. Welch of Philadelphia, Pennsylvania, for use as a section patrol boat during World War I


 She was commissioned as USS Tuna (SP-664) on 12 June 1917.  Assigned to the 2nd Naval District in southern New England and based at the Block Island section base in Rhode Island, Tuna patrolled the coastline between Long Island, New York, and Martha’s Vineyard in Massachusetts for the rest of World War


The Nilson Yacht Building Co still existed  and even extended in 1920.  That year you could read in the magazine “The Rudder”:

The Nilson Yacht Building Company, Inc., of Baltimore, Md., have extended their plant. They will have three marine railways, and a modern machine shop is now being erected on the property. Mr. L. J. Nilson is the general manager and will be pleased to hear from his many friends.

 But after that it is not mentioned in the City Directories for Baltimore. Could the company have been sold or chanced name ?

As late as in 1927 Leonard himself is in the Directory as yachtbuilder, but in the 1930th Census he is toolmaker at the Airport.

His brother Julius is in 1927 shipwright and 1930 carpenter-shipbuilder, but where did he work at that time?

This is what I have found about “The Nilson Yacht Building Co” so far. I am still trying to get more informations and whould be very happy if anyone could help me to get more facts, details and photos.

Kaj Svensson



Appendix: What I have found about Leonard and Julius Nilsons families.

Leonard Nils Johan Nilsson was born 1862 July 15 in Fleninge, Malmöhus län, Sweden. His parents were the carriage-builder Johannes Nilsson and his wife Olu Mauritz.

Leonard probably cane to USA as a sailor in 1883. He got his Naturilizion Document the  5th of june 1889. He then lived in 124 Beacon Street, Boston, Mass. He now wrote his name: Leonard J. Nilson.

He was married in Manhattan, New York the 26th October 1890 to Emelie Seyfried who was born 1866 August 26 in Donaueschingen, Baden, Germany. Her parents were August Seifried and Karolina Bauer. Emelie came to New York 1888 November 14 with the ship Fulda. She was the only passenger with the name Seyfried.

They lived first in District of Columbia (Washington?) when their two eldest daughters were born in 1891 and 1893. In 1897 they lived in Baltimore, first at Hanover street and later at 30th street.

Emelie Seyfried Nilson died in 1930 and Leonard J Nilson in 1938. They are buried at Lorraine Park Cementar, Woodlawn, Baltimore.


Leonards and Emelies four daughters:

1. Amelia Elvira Nilson was born 1891 August 22 in District of Columbia, Died in 1981. She was married 1916 to Robert Theodor Pause, born 1876, died 1939. Their children was Ann Pause, born 1918, Betty E Pause, born 1920 and Peggy Pause, 1923 – 1996


2. Amanda Nora Nilson was born August 1893  in District of Columbia. In 1910 she was living with her parents, but in 1920 I can’t find her. Perhaps she was married and got a new familyname?

3. Margareth Nilson was born in August 1897 in Baltimore, Maryland. She was married to Charles Arthur Neu, born in  April 1894 in Maryland, He died in july 1975 in Baltimore. Their son John C Neu, 1929  – 2013

 John Neu John Charles Neu, 83, a 5-year resident of Bay Woods and previous 35 years in the community of Providence in Annapolis, died of cardiac arrest February 4 after being diagnosed with Amyloidosis two months prior to his death. Born February 10, 1929 in Baltimore, John attended Clifton Park Elementary and graduated with honors in 1946 from Baltimore Polytechnic Institute (High School). He entered Johns Hopkins University as a sophomore from Poly and graduated Summa Cum Laude with a Mechanical Engineering degree in 1949. John worked as a Mechanical Engineer at Bethlehem Steel/Sparrows Point from 1949-1956, where he met his wife. He was employed by the National Brewing Company in Baltimore as Plant Engineer from 1957-1964 and was hired by Noxell Corporation as Production Manager from 1963-1981, where he retired as Senior Vice President of Operations. He was a reservist in the U.S. Army Corps of Engineers for 17 years (1949-1966). John was serving as President of the Bay Woods Cooperative Housing Corporation and President of the BCHC Board of Directors at the time of his passing. He enjoyed sailing, photography, and hunting with his sons. He is survived by his wife of 59 years, Anne L. Neu; two sons, John Neu of Severna Prk and Robert Neu of Annapolis.

4. Ulla Nilson was born 1901 in Baltimore, Maryland. She lived 1920 with her parents. But I can’t find her 1930.


Julius Valdemar Nilsson was born 1872 June 7 in Brunnby, Malmöhus län, Sweden. His parents were the carriage-builder Johannes Nilsson and his wife Olu Mauritz.

He emigrated to USA in 1891. He now called himself Julius W Nilson.  In the 1900 Census he lives with his elder brother Leonard and his family.

Julius is married in 1900 (?) to Annie Wiesner who was born in April 1873 in Maryland. Her parents were Hartman and Lena Wiesner.

Julius and Annie got three children between 1900 and 1904. After that Annie must have died.  In the 1910th Census she is not there and Julius stands as a widower. He lives with his three children and his parents-in-law  Hartman and Lena Wiesner.  In 1930 Julius lived with his daughter Elvira and her family.

Julius W Nilson died 1939 October 10 and is burried at Lorraine Park Cementary in Baltimore.14625499_115050674278[1]

Julius and Annies children:

1. Raymond Austin Nilson was born 1900 in Baltimore, Maryland. He was living with his father in 1910, but not in 1920. What happened to him???

2. Elvira Nilson was born 1902 in Baltimore, Maryland. She was married  to William L Hawkins, born 1900 in Maryland. Their four sons; William L Hawkins born 1927, David N Hawkins born 1930, John W Hawkins born 1933 and G Farring Hawkins    born 1934

Died on March 14, 2004, JOHN W. HAWKINS, beloved husband of June B. Hawkins (nee Burow); devoted father of Susan Carol Hawkins and Ann Clemence Tracey; dear brother of William L. Hawkins; dear grandfather of Brittany Ann Tracey and John Robert Tracey; dear father-in-law of Robert Lee Tracey


3. Julius W Nilson (Junior)  was born 1904 in Baltimore, Maryland. In 1930 and 1940 he lives in Dade, Florida. He was not married at that time.


I whould be very happy for more informations and photos of Leonard and Julius and their families. Please write to:

Kaj Svensson


Appendix 2: The Nilson families:

Skåne is a province in southern Sweden.  It belonged to Denmark until 1658 when it was conquered by the Swedes.  As long as we can follow them the Nilsons ancestors were living here as farmers and crofters in the northwestern part of Skåne; north of Helsingborg and east and west of Ängelholm.


Johannes Nilsson was born 1841 January 21 in Välinge (between Helsingborg and Ängelholm) . His father Nils Jönsson was a schoolteacher (unexamined) in the village school. The mother was Elsa Nyman,  Johannes had a brother, Hans, born 1836 and a sister, Elna, born 1838.

In 1862 June 6 Johannes was married to Olu (Ulla) Mauritz. She was born in 1836 November 6  in the nearby parish Strövelstorp. Her father Bengt Mauritz was a soldier . (The farmers  within each “rote” had to provide one soldier to the regiment of that province.). The mother was Boel Lafvesdotter. Johannes had learned to be a carriage-builder and worked first with that,  but also as a carpenter. The family moved from Fleninge to Väsby and Höganäs and from 1868 to Bräcke in Brunnby parish, where they should stay for the rest of their lives.

Johannes and Olu got ten children: 1.  Leonard Nils Johan,  born 1862 July 15 in Fleninge.   2.  Edvin Martin Bernhard, born 1864 July 2 in Väsby.  3.  Elvira Terese,  born 1866 April 2 in Höganäs.  4.  Ernst Fabian, born 1868 April 1 in Höganäs.  5.  Axel Sigfrid, born 1870 July 4 in Brunnby.  6.  Julius Valdemar, born 1872 June 7 in Brunnby.   7.  Anna Sofia, born 1874 may 10 in Brunnby.   8.  Frithjof Gotthard  “Fred”, born 1877 march 2 in Brunnby.  9.  Maria Tina, born 1879 February 6 in Brunnby.  10. Johan Albin,  born 1882 august 28 in Brunnby.

Elvrts - Kopia

In Brunnby  Johannes Nilsson worked as a building-contractor. Here is a picture of Johannes Nilsson at work from 1902.  Detail from the  photo below. All his sons learned their handicraft by working for him in their younger years.

ElfverssonsIn 1898 December15  Olu Mauritz Nilsson past away by heartdeseas only 62 years old. Two years later,  1900 may 4 Johannes married Carolina Nikolina Pettersson. She was born 1862 and daughter of  Olu’s sister Lovisa Mauritz Pettersson.

Johannes o Nikolina

Johannes, Lovisa Mauritz and Nikolina

Johannes Nilsson died 1923 June 27 and was buried at Brunnby Churchyard with his first wife Olu (Ulla). The second wife Nikolina died in 1936.


Bild | Posted on av | Lämna en kommentar

Jeppa Norberg

Inte många Arildsbor vet idag vem Jeppa Norberg var. Ändå finns det bestående minnen efter honom. Han var nämligen murare och torde tillsammans med sonen Carl Magnus ha uppfört de tegelhus som byggdes i byn under mitten av 1800-talet.

Jeppa var född den 10 november 1787 i Helsingborg och son till murargesällen, senare murarmästaren, Petter Norberg och dennes hustru Anna Britta Jeppasdotter.

Familjen flyttade till Höganäs 1810 där fadern anställts av Gruvbolaget. Jeppa följde inte med utan tog i juni samma år värvning som soldat vid ”Konungens eget värvade infanteriregemente”. Han blev soldat nummer sex i Major Segerbadens kompani. Regementet var förlagt som garnison i Landskrona men Jeppa skulle också delta i strider ute i Europa under Napoleonkrigen.

År 1812 gifte sig Jeppa med Ingrid Maria Nyström. De fick inga barn till-sammans kanske för att mannen var ute i krig. Men i församlingens födelsebok kan vi läsa: 1815 den 4 januari födde soldathustrun Ingrid Maria Norberg, 26 år, ett flickebarn kallat Anna Sophie. Barnaföderskan har under dess mans tvååriga frånvaro i krig sammanavlat detta barn med okänd man.

Vad mannen sade när han kom hem får vi inte veta men äktenskapet fortsatte och han erkände dottern som sitt barn. Hustrun Ingrid Maria dog emellertid i feber 1818.

Jeppa var soldat ända till 1829 då regementet omorganiserades. De perioder han inte tjänstgjorde vid regementet arbetade han som murare hos sin far i Höganäs.

I januari 1821 råkar Jeppa halka och falla så illa att han bryter vänster arm. Vid mönstringen i juni har han med sig ett intyg för sin skada. Det tycks dock som om han blev helt återställd. Vid nästa års mönstring finns ingen anmärkning om hans hälsa.

Två år efter hustruns död blev Jeppa far till en son som fick namnet Carl Magnus, född i Väsby i maj 1820 (I husförhörslängden står det felaktigt att han är född i Landskrona). Modern var Nilla Larsdotter. De bodde ihop men av någon anledning gifte de sig först tre år senare.

1922 flyttade Jeppa och Nilla med de två barnen Anna Sofia och Carl Magnus till Arildsläge och övertog arrendet för huset nummer 30.

På kartan ses två hus på nr 30. Det övre som senare fick namnet Blomster-stugan tillkom på 1860-talet.

Vad som föranledde flytten vet jag inte säkert, men troligen var det Krapperup som anlitat honom som murare. Herrgården ägde ju byn och halva socknen. Några tegelhus lär inte ha byggts så tidigt, men det fanns mycket annat att mura som t ex skorstenar och bakugnar.

I Arildsläge fick familjen tre barn till, varav två dog unga medan dottern Anna Maria som föddes 1825 levde till 1907. Den äldre dottern Anna Sofia, hon som var född 1815, medan Jeppa var ute i krig, flyttade hemifrån 1833. Vart vet jag inte.

Sonen Carl Magnus lärde sig muraryrket av sin far. Tillsammans var de med om att uppföra de första tegelhusen på Arildsläge vid mitten av 1800-talet. Ett av de första var Nils Lunds stora hus som stod färdigt 1854.

Petter Westers hus på nummer 32 kan också ha byggts under dessa år. Det var det som stod emot branden 1882 då endast taket förstördes.

Ett nytt tegelhus uppfördes också av Norbergs på den egna tomten vid sidan av det gamla huset. Om det från början var avsett för dem själva är oklart. Det blev emellertid överlåtet till familjen Ola Bergman som flyttade dit 1866. Detta hus fick längre fram namnet Blomsterstugan.

Norbergs hus till vänster och höger därom gaveln på det hus som senare fick namnet Blomsterstugan. Bilden har jag fått av Jan ”Bolle” Eriksson.

Vad kunde Norbergs tjäna för sina arbeten? Byfogden Pehr Andersson har i sin kassabok antecknat att Carl Norberg arbetat för honom under 16 dagar i augusti 1860 och för detta fick han 16 riksdaler. Enligt Myntverkets omräkningstabell motsvarar 1 riksdaler år 1860 betalning för lika lång arbetstid som 1828 kronor för en industriarbetare år 2017.

I november 1854 dog Jeppas hustru Nilla. Hon dog av ålderdom står det och blev 67 år gammal. Jeppa själv skulle bli 82 år gammal. Han dog i december 1870.

Jeppas och Nillas son Carl Magnus Norberg (1820 – 1891) gifte sig 1850 med Olu Magnusdotter (1823 – 1889). De fick sex barn varav två; Nils Petter och Anna Maria nådde vuxen ålder.

Anna Maria Carlsson var född 1853. 1874 emigrerade hon till Danmark.

Nils Petter Carlsson (1850 – 1897) blev inte murare utan sjöman. Han gifte sig 1882 med Kjersti Svensdotter (1843 – 1912). Deras barn var Gunilda, född 1883 och Martin 1885.

1930 revs huset i vilket familjen Norberg bott under fyra generationer och de sista; Gunilda och Martin med familjer flyttar därifrån.

Norbergs har inte bara gjort avtryck i Arilds bebyggelse utan även, om man får vara skämtsam, i konsthistorien.

Tavlan heter ”De gamla vid stranden” och är målad 1902 – 03 av Richard Bergh. Personerna är enligt konstnären: Mor Kristina, Norbergs Maria, Sven Gubbe, Petter Påhlsson och Johannes i Haga. Norbergs Maria var alltså Jeppas dotter Anna Maria som var född 1825 och hade några år i sin ungdom varit ute och sett världen = Malmö, där hon haft plats som piga, men sedan återvänt hem. Hon blev aldrig gift och dog 1907.

Kaj Svensson

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

John Nathanael Swensson – En sjöman från Arild

Min far John Nathanael Swensson föddes 1896 den 28 maj i Brunnby socken, Arildsläge nr 11 (nuvarande Klötesvägen 10). Föräldrarna var sjökaptenen Janne Theodor Swensson och Johanna Lundh.

Hans håg för sjömanslivet väcktes tidigt. Under skolloven följde han med sin far på åtskilliga resor med dennes fartyg först S/S Grovehurst och sedan S/S Arthur

Sjövana lärde han sig genom att delta i fisket hemma i Arild.  John har också berättat att han tillsammans med Janne Holmberg seglade med Christian Larssons stora däckade båt till Helsingborg för att köpa hem kol. Det är troligen denna båt som syns på fotot nedan eftersom Christian Larssons båt var den sista av sitt slag hemmahörande i Arild.

1911 den 25 april avslutar han sin skolgång med  avgångsexamen vid Brunnby högre Folkskola. Detta var en tvåårig påbyggnad på Folkskolan. Bl a ingick tyska (inte engelska) i läroämnena.  Den kommande vintern deltar han i  konfirmationsundervisningen i Brunnby.

1912 den 11 maj mönstrar han i Gävle som jungman  på S/S Arthur.  Kapten är hans far Janne Th Swensson. Hyran (= lönen) 30 kr /mån.  Han mönstrar av i Ronneby 1913 den 11 februari. Resor mellan Norrländska hamnar och England.


Fartyget var byggt 1908 i W. Hartlepool och var på 1350 brt, tillhörigt J.P Jönssons Rederi i  Landskrona. Detta Rederi hade som mest nio ångfartyg. Bland dess befälhavare fanns förutom Janne Swensson dennes svågrar Nils P Lundh och Per Lundh. Fartyget sänktes av  en tysk ubåt 1916.

De egentliga ägarna var det engelska Fordrederiet. Därav  F  som skorstensmärke. På bilden ovan syns S/S Arthur med förskjutning i däckslasten.

Den 29 mars 1913 mönstrar han som jungman på Barkskeppet Wanlock. Hyra 30 /mån. Helsingborg- England-Wasa- London- Helsingborg.  Mönstrar av 1914 den 29 januari.

Wanlock var ett barkskepp, byggt i Glasgow 1875. Hon var på 770 brt. 1903 köptes fartyget av Gustaf Magnus Magnusson and partners, Råå. Från 1909 var Johan Martin Björk befälhavare.  Den 16  juli 1918 sänktes skeppet av en tysk ubåt.


Den 9 april 1914 blev han lättmatros på Barkskeppet Tana. Hyra 50 kr/mån, Kapten J. A. Andersson. Resor Helsingborg – Le Havre – Uleåborg-London – Bordeaux – Helsingborg.  Han mönstrar av i Helsingborg den 1 oktober 1914.

Tana byggdes 1878 som Easterhill i skotska Dundee. Hon var inte helt olik Wanlock, dock något större: 932 brt.  1914 köptes hon av Olof Reinhold Ohlsson i Råå. I december 1924 sjönk Tana efter att ha blivit påseglat av en ångare.  Av besättningen på 13 man lyckades 7 räddas.


Den 14 december 1914 mönstrar han på som  lättmatros på S/S Wäring. Hyra 65 kr/mån.  Resa Helsingborg – Boston – Baltimore -Köpenhamn där John mönstrar av  den 18 april 1915.

Ångaren ägdes av Rederi AB Henckel i Helsingborg och var på 2088 brt.

 S/S Väring

Kapten på Väring var  August Andersson, född 1864 i Brunnby, gift med Christina Öfverberg. De skulle långt senare överta grannhuset i Arild.  August Andersson skulle också själv bli redare. Min far kallade honom Gavaren (Gaparen) för att han hade så kraftig röst. Han kallade honom också för Svärfadern, för att han svor så mycket.

August Andersson 1864 – 1946

1915 den 9 september mönstrar han i Helsingborg som matros på skeppet Dunsyre från San Fransisco.  Hyran var 25 Dollars/mån.  Denna resa skulle bli Johns ”stora äventyr” och föra honom runt jorden.  Samtidigt mönstrar Mauritz Jonasson från Råå, som skulle bli Johns kamrat under hela resan.  Detta skulle få betydelse för Johns framtid (se längre fram).

Det finns en bandinspelad intervju, av vilken jag har en avskrift där Mauritz Jonasson berättar om denna resa.

Dunsyre var byggt som ett fullriggat skepp i Glasgow 1891. Omkring 1914 inköptes skeppet av en Robert Dollar i San Fransisco. Fartyget mätte 2140 brt. och lastade omkring 3300 dw. Det var alltså mycket stort. (jfr Cutty Sark 963 brt.)  Kaptenen hette T J Smith.

Från Helsingborg gick resan till Swinemünde, lasten var spannmål. Därifrån via Göteborg med barlast till Port Arthur i Texas. Där tar man last av olja, bensin och fotogen på fat med destination Sidney, Australien. Efter  lossningen går de till Newcastle, N.S.W. där de lastar kol till Mechilones i Chile. Därifrån till närliggande Calata Bueno för last av kalksaltpeter till Philadelphia via Panama Kanalen. Slutligen anländer Dunsyre till New York i början av januari 1917, där John mönstrar av  den 8 januari.

Grabbarna på Dunsyre

Grabbarna på Dunsyre. Nr 2 från vänster Mauritz Jonasson. Nr 4 John

Den 17 januari mönstrar John och Mauritz Jonasson som matroser på  det engelska fartyget Portuegese Prince. Resan gick till Brest i Frankrike med last av 1.200 hästar och 50 hästskötare.

Tillbaka i New York mönstrar han av  den 17 februari. Det måste vara nu, efter resan med Portuguese Prince, som min far och Mauritz Jonasson ”luffar” till Washington. Exakt hur det gick till vet vi inte, men de kom bevisligen dit.

 Mauritz Jonasson 1896 – 1984

1917 den 14 maj  matros på  S/S Hellenic, 4254 brt, fartyget var  hemmahörande i Göteborg. Kapten E: Reich. Resa hem från New York till Göteborg. Han mönstrar av den 18 juni.

Nu är det dags att gå på Navigationsskolan, vilket han gör i Malmö. Den 18 maj 1918 tar han styrmansexaman och den 6 maj 1919j  sjökaptensexamen.

John gjorde sin värnplikt vid flottan från den 15 juni 1919  till den 19 juni 1920.

Han tjänstgjorde på Pansarskeppet Tapperheten (Signalskola) och därefter på dess systerfartyg Pansarskeppet Äran (som ångslupsstyrman).

HMS Tapperheten

1920 den 1 december blev han vikarierande  2dre styrman på  S/S Aira, 672 brt.  Hyra 395/mån. Resa till England och åter. Han mönstrar av den 11 januari 1921. Kapten Hj. Johansson.

1921 den 7 maj S/S Torland, 2dre styrman. Hyra 395kr /Mån. Resor till Frankrike o England. Han mönstrar av den 6 oktober 1921.   Kapten var Per Lundh, Johns morbror.

S/S Torland levererades i mars 1919 till Rederi AB Torland (Hugo Persson) i Landskrona. Fartyget såldes 1924 till Trelleborgs Ångfartygs Nya Ab

 Per Lundh 1870 – 1948

1921 den 12 oktober mönstrar han på  S/S Torleif Hugo som 1ste styrman. Hyra 376/mån. Resor till England och Medelhavet. Mönstrar av i Malmö 1924 den 11 januari.   Kapten Per Lundh

Torleif Hugo var byggd på Helsingborgs varv 1918 för Rederi  AB Thorleif Hugo (Hugo Persson), Landskrona och var på 1429 dw. ton. Fartyget såldes 1923 till Trelleborg.

 Styrman på Torleif Hugo

Den 6 mars 1924 blev han  2dre styrman på S/S Helios.  Detta var förmodligen ett vikariat. Han mönstrar av  den 19 april efter en månad men ett halvår senare blir han befälhavare på fartyget.

Helios var  byggt 1886 i England och inköpt av A Th Jonasson 1923 och var på 1527 brt

Kaptenen var då Mauritz Jonasson, Johns kamrat från Dunsyre.  Denne var son till redaren Anders Theodor Jonasson, som startat rederiet 1924.

Mauritz slutade på sjön för att hjälpa fadern att sköta det växande rederiet, först som vice vd och från 1935 som vd. Ny vice vd blev Mauritz’ yngre bror Theodor. Brodern Alf Jonasson var sjökapten och i början av 30-talet befälhavare på rederiets fartyg S/S Anna. Bröderna hade också en syster som hette, just, Anna.

John var åren 1925 – 1931 befälhavare på S/S Helios.  Han skulle under resten av sitt yrkesverksamma liv stanna hos Jonassons.

 S/S Helios

Den 8 november 1928 gifter han sig med Märtha Inez Nilsson också hon från Arild. Vigseln  äger rum i Oslo.

Den 15 juli 1929 föddes jag. Äktenskapet slutade med skilsmässa 1934 den 17 maj.

1931 till 1937 var John befälhavare på S/S Mauritz.

Mauritz var byggd 1917 i Bergen,  inköpt av Jonassons 1930 och sålt 1948. Hon var på 1622 brt eller  2300 ton d w.

Var seglade John under dessa år med Mauritz?  Det finns anteckningar som hans far gjorde om vilka hamnar han anlöpte. Det är resor runt om i Europa. Frankrike, Belgien och Medelhavet.

Hösten 1931 gick Mauritz till Kanada och ankom Montreal den 30 oktober. Det framgår inte om de var uppe genom slussarna i de kanadensiska sjöarna. Tiden skulle kunnna räckt till för detta.  Först den 10 december anlöper Mauritz Aberdeen efter resa från Kanada.

Under 1934 gick Mauritz en serie resor mellan Frankrike och Dakar i Senegal.

1935 och 1936 gjorde man bl a några resor till ryska hamnar; såväl till Leningrad som till Onega och Arkangelsk uppe i Vita havet.

Vintern 1936 – 37 när det spanska inbördeskriget pågick gjorde Mauritz tre resor från England till Valencia.  Det var inte ofarligt. Hamnen i Valencia bombades och John fick bombsplitter i armen.

Francosidans marinfartyg, som fösökte stoppa trafiken till regeringssidan, prejades Mauritz varje gång de skulle till Spanien, men med falska papper som visade att lasten skulle till Marseilles lyckades fartyget smita runt blockaden. Sista resan blev fartyget dock kapat av rebellerna och fört till Ceuta, den spanska enklaven i Marocko. Lasten togs i beslag och fartyget och besättningen släpptes efter några veckor.


Tillsammans med överfångvaktaren i Ceuta 1937

Det var inte ofta Mauritz  ankom till svenska hamnar och John kunde komma hem till Arild och familjen.  Istället fick min mor och jag följa med på någon resa varje år.


Visit ombord. Jag sitter i knät på en engelsman som hette Charley

Efter  mina föräldrars skilsmässa reste jag  tillsammans med faster Mia.  Vi var också med på den sista resan med Mauritz som gick från Kolding via Lilla Bält till Århus. Där blev min far uppringd från rederiet och ombedd att ta över ANNA, som då låg i Helsingborg. Sedan gick vi till Helsingborgs redd. Där fick vi klättra nerför en lejdare och hoppa i en rullande bogserbåt, som tog oss in till hamnen och Anna. Det var den tredje juni 1937.

Befäl på S/S Anna  från den 3 juni 1937 till den 3 juni 1942, (på dagen fem år).

Anna var byggd 1924 och var på 1573 brt (2090 ton d w). Fartyget blev berömt då hon som första fartyg i maj 1931 anlände direkt till Chicago från Europa via slussystemet till de stora sjöarna.

När John tillträdde gjorde Anna resor mellan norrländska hamnar och Antwerpen eller Rouen. Min enda resa med Anna var från Malmö till Helsingborg i februari 1938.  Efter att ha legat på varv  där avgick de i  maj till Canada och USA:s västkust. Ett år senare, i april 1939, avgick Anna på nytt till Amerika, för att inte återkomma till Europa.

Anna i kö till slussarna


Anna i en av de stora slussarna

Vid krigsutbrottet var Anna i Kanada och gjorde i fortsättningen resor mellan sjöarna, USA:s västkust och Västindien.  Det var en behaglig route, men efter USA:s inträde i kriget 1941 blev tyska ubåtar ett allt större hot även mot handelsfartygen.

Den 2 juni 1942 var Anna på resa från Norfolk, Virginia till St. Georges, Bermuda. Hon färdades ensam, utan eskort och var mörklagd. Lasten var 1739 ton kol och dessutom två motorbåtar som däckslast.

Förste styrman Anders Fröberg hade befälet på bryggan då fartyget klockan 21.45  LAT (latitude-time) angreps av en tysk ubåt som avlossade en torped som dock missade sitt mål med sex fot framför stäven. Anna gick nu i sicksack kurs och lyckades undvika ytterligare en torped.

Anders Fröberg

Förste styrman Anders Fröberg från Arild.

Ubåten gick nu upp till ytan och öppnade eld med sin däckskanon. Efter några minuter avbröt tyskarna elden eftersom de bländades av Annas strålkastare. Svenskarna försökte nu med signallampa och belysning av flaggan visa tyskarna att man var ett neutralt fartyg, vilket dessa ignorerade och sköt tre salvor mot vattenlinjen på Anna, som började ta in vatten. Tre män blev skadade av granatsplitter.

Besättningen gick nu omgående i livbåtarna och lämnade fartyget. Det skulle dock dröja till klockan 3.30 innan Anna gick till botten. Positionen var 34°10’N, 68°22’W.

De två livbåtarna med tio man i var seglade nu med västlig kurs mot fastlandet, Klockan 16.45 upptäcktes de av  ett schweiziskt fartyg, MF Saentis, som tog dem till New York, dit de anlände den 6 juni.

Annas besättning uppgick  till 20 man. Av dem var sex kvar av den ursprungliga svenska, nämligen kaptenen John Svensson och 1ste styrman Anders Fröberg, maskinchef T B Dahlqvist, andre maskinist Linus Sandberg, steward Joel Nilsson och kocken G Högstedt.


Idag vet vi att det var den tyska U-404 som sänkte Anna. Den var av klass VIIC , se bilden ovan. Under befäl av Korvettenkapitän Otto von Bûlow opererade den utanför Amerikas kust under 1942 och -43 och sänkte fjorton handelsfartyg och en engelsk jagare. 385 män av deras besättningar (varav 235 på jagaren) omkom. För sina insatser belönades Otto von Bûlow med Riddarkorset.

Otto von Bülow. Kapten på U-404

Efter kriget gjorde han karriär vid västtyska Bundesmarine. Han blev kommendör för en jagarflottilj och slutade som chef för en örlogsbas i Hamburg. Han dog 2006.

Efter några veckor i New York fick John resa hem till Sverige som passagerare på S/S Drottningholm. Detta fartyg som kunde ta 1500 passagerare var chartrat av  USA:s regering och Röda Korset och tjänstgjorde som utväxlingsfartyg för krigsfångar, diplomater och andra civila internerade. Fartyget hade fri lejd och färdades fullt upplyst över haven.

På denna resa i juli 1942 reste civila tyskar som ville hem till das Vaterland und sein Führer. Krigslyckan hade ju ännu inte vänt. John som fått medfölja som extrapassagerare fick bo i den största första klasshytten och intog sina måltider tillsammans med Drottningholms kapten John Nordlander.

De var framme i Göteborg den 27 juli och nästa dag var John hemma i Arild efter att ha varit borta från Sverige i mer än tre år.

Han hade inte varit hemma en månad förrän han fick rycka in som vikarierande befälhavare  på rederiets nyaste fartyg S/S A Th Jonasson som var på 2925 dw ton och hade levererats så sent som i maj samma år.  Det var på alla sätt ett modernare och ”snyggare” fartyg än de som John tidigare haft.

Den första resan gick, om jag minns rätt, till Stettin. Bara ett par månader efter Annas sänkning kunde John tala om vad han tyckte om detta för SS-männen som vaktade hamnområdet. Han tyckte det kändes märkligt.

Det skulle bli ganska många resor till Tyskland under vintern, våren och sommaren 1943. Det var kol som lastades i Stettin eller Danzig och som sedan lossades oftast i Göteborg.

Det var inte helt ofarligt att ligga i hamn i Tyskland då de allierade hade börjat med sina bombningar. Men fartyget låg aldrig där under något bombanfall.

En rolig händelse inträffade när fartyget låg i tysk hamn den 6 juni 1943. Det var söndag och arbetet låg nere. Då tyckte min far att det var dags för en provokation. Han lät hissa stor flaggparad med svenska flaggor överallt och signalflagg mellan masttopparna, Det dröjde inte länge förrän SS-männen kom stormande och ville veta vad som menades. ”Es ist der Tag der schwedische Flagge” sa John och SS-männen retirerade. Efter en stund vajade det svenska flaggor runt om i hamnen.

En vacker juliförmiddag överraskades Arildsborna när S/S A Th Jonasson plötsligt dök upp bakom Tussan och utanför hamnen blåste i sirenen. Det var en flott händelse. Strax därefter ändrades kursen mot Hallands Väderö. Huruvida denna extrasväng in i Skälderviken var sanktionerad av redaren förtäljer inte historien.


Jag minns inte hur länge min far var på S/S A Th Jonasson. Kanske tog det slut i början av hösten 1943.

Under de följande åren arbetade John periodvis som rederiets kontrollant på Helsingborgs Varv.  Ett av de fartyg som då inköpts av Jonassons och byggdes om var S/S Julia. Jag har inte några data om det fartyget, men hon var på cirka 5000 ton och hårt sliten under kriget. Bilderna nedan visar Julia före och efter ombyggnaden.


S/S Julia avseglade från Helsingborg i början av 1946 (tror jag) för att gå i fraktfart runt södra Afrika. Kapten var Alf Jonasson. Efter ett halvår blev denne sjuk, varför min far än en gång fick rycka in som vikarie.  Han fick åka ner till Kapstaden som passagerare på ett annat fartyg och övertog där befälet på S/S Julia den 18 november 1946.  Efter att under ett års tid gjort resor runt södra Afrika, från Kongo i väster till Mocambique i öster, återvände Julia till Helsingborg i november 1947 och John mönstrar av efter sin sista resa. Hans hörsel var nu så dålig att han inte kunde fortsätta som fartygsbefäl.


Ombord på Julia


John Swenssons sjömansliv var alltså slut. Jonassons Rederier tog också slut. Åren 1948-51 såldes fartygen ett efter ett och rederiet upphörde. Enligt min far hade bröderna Jonasson gett sig in i dåliga affärer och rederiet gick i konkurs 1951.

Min far bodde kvar i sitt barndomshem, som han delade med sin syster Mia under resten av sitt liv.  Han kom att ägna sig åt fiske året om. På den tiden fanns det ännu gott om fisk i Skälderviken och fångsterna räckte till mer än egen konsumtion. Han sålde fisk till Bengt Perssons Fiskaffär och när denna upphörde till Skärets Fisk som kom till Arild för uppköp. John var en duktig fiskare och blev en mästare på att rensa och filéa fisk.


I mitten av 70-talet sålde han sin båt och slutade med fisket. Han drömde sig gärna tillbaka på sitt liv till sjöss, väl medveten om att villkoren förändrats. Ändå tror jag att han skulle bli ytterst förvånad över att få uppleva dagens sjömansliv, som det t.ex. skildras i TV-programmet ”Landgång”.

John N Swensson dog den 17 februari 1984.

Malmö 2011-08-30

Kaj Svensson. Mail:


Nedanstående dokument har jag fått av John E Persson

Anna 1

Anna 2

Anna 3

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Janne Theodor Swensson – Kapten på segelfartyg och ångare

 Janne Theodor Swensson

Kapten på segelfartyg och ångare

Min farfar Janne Theodor Swensson föddes den 22 september 1862 i Mölle, Brunnby socken. Föräldrarna var kustvakten Jöns Petter Svensson och Fredrika Carolina Åberg. Janne som står framför fadern var näst yngst av tio syskon (alla är inte med på bilden).

Familjen flyttade omkring 1873 till Lerhamn där Jöns Petter Svensson befordrats till kustsergeant. Huset de bodde i låg i övre delen av Lerhamn vid det som idag heter Paradisvägen. Föräldrarna bodde kvar där till sin död. Huset är sedan länge rivet.

I Lerhamn fick Janne sin första kontakt med sjömanslivet. Han deltog i fisket utanför i Öresund, men följde också med de större fiskebåtar som seglade långt ut i Kategatt.

När Janne som 17 åring gick till sjöss på större fartyg är det också med skeppare från Lerhamn. Den 1 maj 1879 mönstrar han som jungman på Skeppet Mathilda för resa till England. Kaptenen var Christian Öfverberg (1838 – 1912) som bodde på Lerhamn 2.

Barkskeppet Mathilda var byggt i Gävle 1867 och var på  365 nrt. År 1877 inköptes skeppet av ett partrederi med konsul E T Killman  från Höganäs som redare.

Efter två år ombord blir han lättmatros när skeppet Mathilda den 19 maj 1881 avseglar från Landskrona till Medelhavet. Kapten Öfverberg har nu avlösts av en annan Lerhamnsbo Nils Svensson Fex (1843-1930). Janne mönstrade av i Helsingborg den 20 februari 1882.

Efter att ha varit hemma en månad, mönstrade han den 1 april 1882 i Helsingborg som matros på Skon. Skeppet Hanna för resa till Frankrike.  Han mönstrade av i Stockholm den 18 juli samma år.

Hanna var byggd 1866 och var på 357 br.ton och hemmahörande i Lerhamn sedan 1874. Kapten var N S Fex och redaren N P Andersson

 Skeppet Hanna

Janne går vintern 1882 – 83p å Navigationsskolan i Visby och tar Styrmansexamen den 24 april 1883

1883 den 1 maj mönstrade han i Helsingborg på som konstapel på Skonertskeppet Emma. Fartyget som byggts 1865 var på 242 ton och hemorten var Arildsläge.  Redare var Nils Petter Nilsson och kapten P Nilsson.

Resan gick till Sundsvall och därifrån till ”utrikes ort”. Janne står nu som bästeman  (kan konstapel och bästeman vara samma sak?). Han mönstrade av i Helsingborg den 4 december.

Han har nu en sammanlagd tid till sjöss på 37 månader och 8 dagar och uppfyller villkoren för att få segla som styrman. Han får sitt Styrmansbrev den 7 december 1883.

Janne fortsatte nu som 1 styrman på Skonertskeppet Emma och avseglade den 7 april 1994 till Kronstadt. Den 19 september anländer de till Höganäs och avseglar därifrån den 4 oktober till Stockholm. Efter en resa till Västindien anländer Emma till Malmö den 27 augusti 1885  där Janne mönstrade av.

Den 29 april 1886 mönstrade Janne på som 1 styrman på Skeppet August. Fartyget var på 399 ton och dess hemort Höganäs. Redare Nils Olsson och kaptenen  … Nilsson. Efter resa Hamburg – Liverpool – Helsingborg – Lissabon, mönstrade han av i Gävle den 14 september 1887.

Därefter mönstrade han den 22 maj 1888 i Helsingborg på Skeppet Carmelita som 1 styrman. Hyra/Lön var 50 kr per månad. Fartyget var på 422 ton och  hemorten var Lerberget.  Kaptenen AP Jacobsson och redaren L M Påhlsson.  Resor Helsingborg  Fernenzen – Sundsvall – Fernenzen – Skelskör. Han mönstrar av  den 5 november 1888.

Tjugosex år gammal blev farfar Janne befälhavare på Skeppet Krona den 22 maj 1888Krona var byggd 1873 som ett tremastat barkskepp på Landskrona Varv och var på 247,53 reg.ton. Skeppets längd var 36,39 meter och största bredd 7,59 meter.  I förhållande till sin storlek hade fartyget en stor rigg vilket gjorde henne till en snabbseglare. Resor gick till Sydamerika, Afrika och Australien

Under åren 1875 till 1880 var Christian Larsson från Arild befälhavare på Krona och han efterträddes av sin svåger Anders Petter Larsson, som var kvar till 1885. Därefter kom H.P. Jönsson från Mölle som i sin tur efterträddes av min farfar Janne som tog vid hösten 88. Han blev också en av delägarna i skeppet tillsammans med Christian Larsson och familjen Lundh i Arild.


Skeppet Krona

Det kan tänkas att Janne fick befattningen därför att Kronas redare Nils Olsson i Tjörröd också var redare för Carmelita och ville ge Janne jobbet, trots att han inte hade någon sjökaptensexamen. Detta var dock inte ovanligt. Med dåtidens bestämmelser fick innehavare av styrmansbrev föra befäl på fartyg i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen, men inte längre. Kanske tyckte han och många andra att det räckte med detta och att det inte lönade sig gå på Navigationskolan ytterligare åtta – nio månader. Resorna med Krona gick ju oftast inte längre än till hamnar runt Nordsjön. Men det gjordes undantag. Farfar seglade som befälhavare på Krona både till Sydafrika och Västindien. Bestämmelserna följdes genom att han hade en styrman med sjökaptens examen. Han fick ändå själv stå som befälhavare vid påmönstringen.

Efter det att Janne mönstrat på Krona gjordes en resa till England. Återkommen till Lanskrona den 7 januari 1889 blev skeppet omriggat till skonertskepp, d.v.s. att endast förmasten har råsegel.  Detta gjordes för att kunna minska antalet besättningsmän och därmed kostnaderna. Konkurrensen med ångfartygen började nu bli kännbar och särskilt långseglatserna var olönsamma, därför var inte heller den stora rigg Krona haft längre nödvändig.


Skon. Skepp Krona Kapt. J T Swensson på resa från Haiti till Havre

Janne trivdes mycket bra på Krona. När han lämnar fartyget i oktober 1894 skriver han i ett brev  till sina föräldrarna:

”Jag lämnar så onödigt min Krona, nästan med tårar i ögonen… Jag har trifts så godt där och allting gått lyckligt …”.

Den 3 oktober 1894 blir han befälhavare på skeppet Åkerhielm. Detta var byggt i Landskrona 1880 och var på 361 br.ton. Således betydligt större än Krona med sina 247 br ton. Christian Larsson var kapten på skeppet åren 1880 – 85 samt 1892 – 93.  Han hade gjort flera uppmärksamma snabbseglingar på världshaven.

Skeppet Åkerhielm 

Nu var konjunkturerna för segelsjöfarten sämre. För att dra ner på kostnaderna hade skeppet just blivit omriggat till skonertskepp när Janne övertog det. Han var optimist och skrev i ett brev hem:

”-… man är ung och behöver tjena lite nu och det är ju mera utsigt att göra det med ”Åkerhielm” som är ett präktigt förmånligt fartyg. Hoppas jag skall behålla något af min gamla tur även här ombord….”

 Hur det gick med förtjänsten vet jag inte men turen var inte helt på Jannes sida.  1895 miste skeppet riggen i en orkan. Den reparerades, men i november 1896 såldes skeppet till Tyskland.

 Skonertskeppet Åkerhielm

Den 14 mars 1891 hade Janne gift sig med Johanna Lundh i Arilds Kapell.


Johanna var född den 29 december 1862 på Arildsläge nr 11. Hon var dotter till sjökaptenen Nils Lundh som dött redan 1873 och dennes hustru Mathilda.

Janne flyttar till Arild och han och Johanna bor i hennes föräldrahem.

Den 10 september 1892 föds deras dotter Mathilda Fredrika kallad Mia.

Den 28 maj 1896 föds sonen John Nathanel (som skulle bli min far)


Den 25 mars 1897 köper Janne husen på Arildsläge nr 11 (nuv: Klötesvägen 10) av sin svärmor Mathilda Lundh för 2000 kronor.  I köpekontraktet ingår att han skall riva det gamla gårdshuset och uppföra ett nytt. Gårdshuset skall Mathilda disponera under resten av sin levnad. Detta hus blir klart i december samma år.

Det stora huset mor sjön blev också renoverat. Taket fick en högre resning och tegelväggarna mot sjösidan en vit rappning. En veranda och en balkong tillkom. Huset har samma exteriör än idag.

Efter Åkerhielm tar farfar Janne ett vikariat som kapten på skeppet Elin från Göteborg. Men nu, om inte tidigare har han insett att segelfartygens dagar är räknade och beslutar sig för att bli ångbåtsbefäl.

Den 21 mars 1898 avlägger Janne examen i Ångmaskinlära vid Navigationsskolan i Göteborg. Detta var en kompletteringskurs, även kallad ”Ångbåtsbefälhavareexamen”, som alla styrmän och sjökaptener måste ta för att få tjänstgöra på ångfartyg.

Den vanligaste ”traden”för Krona och Åkerhielm hade varit att ta timmerlast i Norrländska hamnar till England och gå därifrån med kol på återresan till Skandinavien. Detta skulle bli den helt dominerande trafiken för Janne även i fortsättningen. Den för de svenska fartygen viktigaste exporthamnen av kol var West Hartlepool som låg utanför det engelska kolgruvebältet i nordöstra England. Här låg alltid fullt av svenska fartyg och skepparna som lärde känna varandra gick och åt söndagsmiddag tillsammans. Möttes de hemma i Sverige sade de ”Vi ses i Hartlepool”. Denna fras var vanlig i min barndoms Arild skeppare emellan även om de slutat segla för länge sedan.


På kajen i West Hartlepool. Farfar Janne är trea från höger.  Ytterst till höger står sjökaptenen Ingvar Ingvarsson från Skillinge och dennes hustru Anna.

I West Hartlepool fanns en skeppsmäklare Charles Henry Ford, som Janne lärt känna. Denne startade 1898 ett rederi som med tiden skulle ha nio ångare i sin flotta, alla nybyggen. För att minska driftskostnaderna ”flaggade” Ford ut sina ångfartyg  till lågkostnadslandet Sverige och Landskrona, där en kollega, J.P. Jönsson, officiellt stod som redare. I bolagets styrelse ingick bl. a. Jannes svågrar Nils Petter och Janne Lundh samt Christian Larsson från Arildsläge.

 S/S Lizzie (1901)

På Fordrederiets första fartyg S/S Lizzie, får Janne plats som 1. Styrman den 4 januari 1900. Hyran var 90 kronor. Kapten var Carl P Söderberg. Lizzie såldes redan 1901 och ersattes av ett nybyggt fartyg som fick samma namn. Detta var på 1352 brutto register ton och byggt i Fevig. Längden var 70.81 och bredden 10,49. Janne fortsätter som 1. Styrman på den nya Lizzie och ny kapten blir Jannes svåger Nils Petter Lundh.

Efter tre år som styrman blir farfar den 8 augusti 1903 befälhavare på rederiets nybyggda ångare Grovehurst.

Grovehurst var byggd 1903 i Westhartlepool. Hon var på 1354 brutto register ton och var 69.70 meter lång och 10.97 meter bred.

 Janne i Salongen på Grovehurst

1908 blir han befälhavare på Fordrederiets S/S Arthur. Detta var byggt 1908 i West Hartlepool (rederiet hade haft en tidigare Arthur åren 1899 – 1906). Längden var 69,79 och bredden 11,04. Det var alltså inte stor skillnad i måtten mellan fartygen. Exteriören var också rätt lik. Varför bytte han mellan fartygen kan man fråga sig.

 På bilden tycks Arthur ha fastnat i isen i någon norrländsk hamn. På baksidan av kortet har farfar skrivit: det var då – det var så – det var längesen – men det kan ske igen.


Här har Arthur fått förskjutning i däckslasten och fått slagsida. Det kunde ha slutat olyckligt men man anländer lyckligt till engelsk hamn..


Farfar lämnar S/S Arthur i oktober 1913 och det skulle visa sig att han också lämnar sjölivet för gott.

Varför det blev så vet jag inte.  Det var kanske inte meningen från början.  Han var bara 51 år gammal. Var det för min farmor Johannas skull som tidvis led av depressioner?


Världskriget bryter ut under sommaren 1914. Rederiets fartyg som ju nästan enbart gått mellan England och Sverige får svårigheter att upprätthålla trafiken. Ford beslutar att sälja ut fartygen, vilket sker efter krigets första år.

Janne hade en, efter Arildsförhållande i varje fall, god ekonomi. Han hade fartygsandelar och rederiaktier som gav honom vinster, speciellt under kriget. Därför tyckte han kanske att han inte behövde ge sig till sjöss igen.

Farfar trivdes också mycket bra iland. Han var en gladlynt och utåtriktad person som hade lätt att umgås med folk.

 En julidag 1928 sitter Janne på verandan och konverserar med konstnären Einar Jolin.

Att fiska var hans stora intresse som han höll på med en stor del av året. Sillfisket på hösten inbringade många Höganäskrus med insaltad sill. Fångster av krabbor, stenbit och sjötunga var delikatesser som var särskilt uppskattade. Janne, som var mycket matintresserad, hade under sina resor fått smak för främmande rätter och kryddor. Med hjälp av dotter Mia, som gått på hushållskola, serverades mat i det svenssonska hemmet som var otroligt god och långt före sin tid.

På somrarna pilkade han torsk och hade gärna några sommargäster med i båten

Sommaren 1924 deltog farfar och två andra arildsbor; Albert Andersson och Nils Peter Nilsson-Fisk som statister i en tysk film som spelades in i Arild. Under en fisketur skulle de rädda den kvinnliga huvudrollsinnehavaren som fallit i vattnet.

Av någon anledning måste scenen kompletteras i efterhand. Eftersom det då blivit för kallt i vattnet här fick de tre statisterna åka med till Sorrento i Italien där de avslutande scenerna togs. De tre arildsborna var ju väl befarna sjömän, men resan på järnväg tvärs genom Europa måste ha varit en stor upplevelse för dem.

Filmen fick namnet ”Der Farmer aus Texas”. Om man söker på Google finner man flera uppslag om den, Engelskan Lillian Hall-Davis spelade den kvinnliga huvudrollen. I övrigt deltog flera berömda tyska skådespelare, men eftersom det var stumfilm spelade språken ingen roll. De medverkande till trots, blev filmen ingen större succé och kom tydligen inte att spelas i Sverige.

från filmen

De tre filmstjärnorna från Arild: Nils Petter Nilsson-Fisk, farfar Janne Swensson och Albert Andersson

Farfar engagerade sig i olika uppdrag för Arild och Brunnby församling. Bland annat var han med vid bildandet av Arilds Municipalsamhälle 1915. Han var med om att genomdriva byggandet av den nya hamnen och blev sedan hamnkapten och uppsyningsman för livräddningsstationen. För att främja tillgängligheten för badgästerna var han med och bildade Föreningen Arilds Vänner som genomförde förbättringar på badställena och promenadstigar m.m. Han var med i Brunnby Kyrkoråd och intresserade sig särskilt för underhållet av Arilds Kapell.


Kyrkorådet. Farfar tvåa från vänster 

Min farfar och jag var mycket tillsammans. Han var en ställföreträdande far för mig under min tidiga barndom och vi hjälptes åt med det mesta, inte bara med att laga fiskegarn. Jag fick också följa med på sjön och fiska och han lärde mig allt om fiskeställen och vad klipporna hette. Han kunde också göra säljpipor och fina teckningar som han målade med akvarellfärger. När han var kyrkovärd gick vi tillsammans till Brunnby Kyrka,

1938 började farfar se allt sämre och det visade sig att han hade grön starr. Sedan drabbades han även av åldersdiabetes som på den tiden inte kunde botas. Han fick sluta med alla sina uppdrag och med att fiska.

Farfar Janne dog 78 år gammal den 16 december 1940. Den vintern var ovanligt kall och isen låg på Skälderviken. Jag var elva år och fick ärva hans fina vinterstövlar. De passade mig precis.

Farmor, Mia och Farfar med hunden Tommy (nr 3) Fotograferade 1939

Med min farmor fick jag tyvärr inte någon riktig kontakt. Hon hade någon gång före min tid drabbats av hjärnblödning och kanske av en efterföljande demens. Dessutom fick hon med åren allt sämre hörsel.

Farmor dog 89 år gammal den 20 januari 1951

Deras dotter Mia hade gått i Höganäs Privata Samskola och Vinslövs Folkhögskola. Hon blev aldrig gift. Istället kom hon att stanna hemma och sköta föräldrarna på deras ålderdom. Efter deras död bodde hon kvar i huset tillsammans med min far John. Mia dog den 13 november 1975

Malmö 2011-09-30

Kaj Svensson


Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar


Min mormor hette Nelly Nilsson men som flicka Petronella Fröberg. I Arild sades det om Fröbergarna att de var vallonättlingar. Det var ovisst var de kom ifrån och de hade mörka ögonbryn och såg lite främmande ut, tyckte man. Hur det verkligen var med deras ursprung har, mig veterligt, ingen ännu lyckats få klarhet i.

Idag (2019) har det tillkommit en ny möjlighet att söka sina förfäder genom DNA. Jag skickade mina prov till FamilyTreeDNA och fick mängder av träffar. En del av dessa har sina rötter i Bergslagen och Småland. De måste genom uteslutning ha anknytning till Fröbergarna. Möjligheten att få klarhet till detta är nära.  Kanske var de ändå bergsmän och valloner.

1. mormor Nelly

Den förste Fröberg i vår släkt som man hitintills känner till hette Nils Magnus Fröberg. Han kom till Stenkolsgruvan vid Höganäs som soldat nr 54 vid Pionjärkåren. Det var ett militärt förband som deltagit i det Pommerska kriget 1805 -1807. Efter krigsslutet blev en del av detta förlagt vid Höganäs. Under fredstid skulle pionjärerna arbeta vid gruvan och under krigstid delta i försvaret av Höganäs..

De militära rullorna kan inte ge besked om Nils Magnus Fröbergs ursprung. Vid den sista generalmönstringen som gjordes vid pionjärkåren 1803 är han inte med utan måste ha tillkommit senare. När pionjärkåren några år senare upplöstes fortsatte han vid gruvan, som anställd nr 320.

Enligt husförhörslängden i Väsby var han född den 15 april 1770 i Småland, ovisst var. Han levde ensam i Höganäs utan några familjemedlemmar.. Slutligen får han pension 1823 med 8 Riksdaler om året. Han var då 53 år gammal och oförmögen till arbete vid gruvan.

Hans död 1830 ger oss en anknytning tii nästa generation. I Brunnby Död och Begravningsbok står:

Den 17 November dog grufwearbetaren Nils Fröberg hos sin son Petter Fröberg i Smestorp af bröstwerk och begrofs den 21. 60 år gammal”.

Sonen Nils Petter Fröberg, som nämndes, bringar heller inte klarhet om familjens ursprung. Han dök upp från ingenstans, när han 1824 fick anställning som mölledräng vid Bräcke Väderkvarn.  Född den 2 augusti 1804 i Småland, står det. Inget mer.

Efter några år som arrendator av Smedstorps mölla gifter han sig med en Arildsflicka; Kjersti Jönsdotter Qwick. Hon var född 1805 på Arildsläge nr. 29.  Paret bosatte sig i Arild. Nils Petter Fröberg bytte yrke och blev fiskare och sjöman. Han byggde ett nytt hus, Arildsläge nr 57.  Det låg längst ut mot Strandhagen. Idag heter huset ”Tegnabo”.  De fick sex barn: Christina, Anders, Lars Magnus, Botilla, Johanna och Johannes.

Ett av syskonen Fröberg var mormors far Lars Magnus som föddes 1832. Liksom sina bröder blev han fiskare och sjöman. Någon bild på honom finns inte, men här är ett foto på hans yngre bror Johannes

2. Johannes Fröberg

Johannes Fröberg (1842 – 1934) Han var sjökapten och bodde på Arildsläge nr 41

 Lars Magnus Fröberg gifte sig 1860 med Olina Banck som var född 1834. Hon var dotter till Petter Banck, som bodde på Arildsläge 47  (idag Banckebo),  skeppsbyggmästaren som byggde stora segelfartyg i Klötet, öster om fiskeläget.

3. Klötet

Klötet vid Arild där skeppen byggdes

Till skillnad från Fröbergarna var Olinas familj väl känd av Arildsborna och kan följas tillbaka till 1600-talet med namn som Banck, Fisk, Backe, m fl. Detta är väl utrett och känt, varför jag inte redovisar dessa här.

1862 den 29 november föddes mormor som i dopet fick namnet Petronella. Hon fick dock aldrig lära känna sin far.  Han drunknade innan mormor fyllt ett år. Det var den 12 augusti 1863 som han och svärfadern Petter Banck, samt Johannes Jönsson på nr 17 och Christian Trapp på nr. 31 omkom: Drunknade under storm utanför Arildsläge, under det de voro sysselsatta att inhämta sina fiskegarn, utan att de blefvo igen fundne.

 Olina blev inte bara änka utan miste också sin far. Dessutom hade hennes svärfar Nils Petter Fröberg dött redan 1859.  Det måste ha varit en besvärlig situation, men hon var en stark kvinna som lyckades försörja sig och sin dotter som sömmerska. De bodde kvar i huset vid Strandhagen, som de delade med Lars Magnus syster Johanna och hennes familj. Olina dog 1905.

4. mormor o Olina

Mormor Petronella/Nelly och hennes mor Olina

Min mormor berättade för mig att hon under somrarna arbetade som barnflicka hos badgästfamiljer, Herrskapen, som man sa i Arild. Hon arbetade också hos Mor Cilla och kunde berätta om berömdheterna som varit där. På vintrarna lärde hon sig sy.

År 1880 blir hon anställd hos familjen Rosentwist och bodde med dem om vintrarna i Kristianstad. Det lät 1878 bygga det första ”fritidshuset” i Arild. Det var en stor villa, byggd i tyrolerstil som måste ha tett sig mycket märklig för arildsborna där det låg ovanför de enkla husen i fiskeläget.

5. Villan

Mormor var, om jag förstått det rätt, anställd som barnflicka. Familjen hade två döttrar, fem och sju år gamla och med dem hade mormor brevkontakt ännu på 1940-talet. Familjen Rosentwist levde ståndsmässigt med stort umgänge även under Arildsvistelserna. Förutom mormor fanns ytterligare tre tjänstekvinnor fast anställda.

Bror Adolf Rosentwist (1842 – 1907) var officer vid Skånska Kavalleri regementet. Han var dessutom engagerad vid byggandet av Kristianstadtraktens järnvägs- och telegraflinjer och var med i direktionen för Kristianstads enskilda bank. 1890 utnämndes han till kammarherre.

6. Rosentvist

Bror Adolf Rosentwist

Efter sommaren 1886 sålde Rosentwist villan i Arild. Mormor slutade sin anställning hos dem och flyttade hem till mor Olina. Jag gissar att det var under åren hos Rosentwists som mormor började att kallas för Nelly istället för Petronella.

Villan fick nya ägare. Overrettsprokurator Nygaard från Köpenhamn ägde den före sekel-skiftet, sedan kom en annan dansk overretssagförer H F Larsen. Därefter såldes den till grosshandlare C W Svensson från Malmö.  Hans fru hette Sofia, varför jag gissar att huset har fått sitt nuvarande namn efter henne. Efter makarna Svenssons död sålde deras barn, som tagit namnet Bojsen, Villan i mitten av 40-talet till Paul Matteoschat. Han var den förste som bodde där året om.

7. Villa Sothie

När jag var barn trodde jag att det var morfar som byggt Villan. Men det kunde han rimligtvis inte ha gjort då han endast var fjorton år då huset byggdes. Kanske var han ändå med och hjälpte sin far Johannes Nilsson, som var byggmästaren.

Johannes Nilsson var född 1841 i Välinge och var från början vagnmakare, men blev senare byggmästare. Han gifte sig 1862 med Olu Mauritz, soldatdotter från Strövelstorp, född 1836. Familjen bodde några år i Väsby och Höganäs innan de 1868 flyttade till Brunnby.

Min morfar Bernhard föddes den 2 juli 1864. Han var näst äldst av tio syskon. De övriga var Leonard, Elvira, Ernst, Axel Sigfrid, Julius, Anna Sofia, Frithjof, Maria Tina  och Johan Albin. Sönerna gick alla i lära hos fadern och skulle komma att utöva yrket på ett eller annat sätt, men de ville ut i välden och gav sig till sjöss eller emigrerade till USA.

8. morfar o kompis

Morfar Bernhard till höger

Bernhard gick till sjöss i mars 1884. När han gifter sig med mormor står han som skepps-timmerman. De vigdes i Arilds Kapell den 29 november 1890. Det första året bodde de hos mor Olina i Strandhagen och här föddes den 10 november 1891 deras dotter  Bertha.

Under tiden byggde Bernhard ett nytt hus uppe vid landsvägen, mittemot Rosentwists Villa. Det nya huset döptes till ”Hemmet” och dit flyttade familjen 1892. Här fanns gott om plats, med möjlighet att hyra ut fem rum till badgäster. Dessutom en länga med två rum och kök i vinkel in mot gården.

9. Hemmet

Nästa dotter, Olga, föddes den 8 januari 1893, men trots detta lämnade Bernhard familjen och arbetade under fem år för ett gruvbolag i Sydafrika. Under tiden fick mormor klara sig och sina två döttrar så gott det gick. Om morfar skickade hem pengar till henne från Afrika vet jag inte. Det har berättats för mig att mormor under hans frånvaro arbetade som sömmerska. Dessutom hade hon ju inkomster med uthyrning av rum på sommaren. Ett minne från hans afrikavistelse var de bilder därifrån som mormor ibland visade oss barn. Tittade man på dem genom en speciell kikare blev de tredimensionella.

Morfar kom hem igen 1897 och började arbeta som byggmästare. Hösten det året byggde han en ny boningslänga åt Janne Swensson (min farfar) på Arildsläge 11. Huset som vetter mot Cilla Bancks gränd var avsett som ”undantagsstuga” åt Jannes svärmor Mathilda Lundh. Efter hennes död 1919 hyrdes det om ut somrarna till badgäster. När mina föräldrar gifte sig 1928 flyttade de dit och huset blev mitt första hem.

10. lilla längan

Räkningen som min morfar skrev till min farfar (fast det visste de ju inte då att de skulle bli) slutade på 1594 kronor och 10 öre. Detta inkluderade arbete och material samt ett uthus med utedass och kolbod.


Efter morfars hemkomst från Afrika föddes ytterligare två döttrar i rask följd; Ingeborg den 21 april 1898 och Inez, min mor, den 4 september 1899.

Bara någon vecka efter min mors födelse gav sig morfar iväg igen. Denna gång till Amerika. Den 1 oktober anländer han till New York för att fortsätta till Baltimore.  Det var hans bröder Leonard och Julius som övertalat honom att komma över och hjälpa dem med deras nystartade båtvarv.  Även hans bröder Axel Sigfrid, Frithjof och Johan Albin arbetade där. Jag har skrivit separat om detta under rubriken THE NILSON YACHT BUILDING CO.

12. morfar i Amerika

Morfar, till höger på bilden, stannade i Amerika i nästan tolv år. Vad mormor tyckte om hans långa frånvaro hade varit intressant att få veta. Var hon överens med morfar att han skulle arbeta utomlands under lång tid? Kanske ville morfar att familjen skulle komma efter, medan mormor tvekade. Hon måste ju ha haft det kämpigt med ensamt ansvar för de fyra barnen. Hon stannade kvar i Arild och gjorde sitt bästa av situationen. Enligt min mor hade syskonen en lycklig barndom.

13. vid granen

Alla morfars sex bröder och en syster stannade kvar i USA, men själv valde han att återvända till familjen. Efter tolv år kom han hem igen till Arild.  Min mor berättade hur märkligt det var när hon som tolvåring fick möta en främmande man som sades vara hennes far. Men hon lärde sig snart tycka om honom. ”Far var mycket snäll”, sade hon alltid.  Alla var glada och lyckliga att han kommit tillbaka.


Efter hemkomsten från Amerika återupptog morfar verksamheten som byggmästare. Tyvärr har jag inte reda på alla de hus han byggde. Jag antar att det måste vara en del av dem som uppfördes i de nya delarna av Arild på 10- och 20-talet.

Till medhjälpare hade han bland annat Johannes Holm. Han var tidigare sjöman från Barkåkra som gift sig med Karolina Wester från Arild, där de bodde intill Strandhagen.

Av mormor fick jag veta att morfar byggt Hotell Arilds (förlåt, Rusthållargårdens) två annexbyggnader. Idag heter de visst Gula och Gröna Villan. Vidare vet jag att han byggde ett sommarhus åt fröken Faartoft från Köpenhamn. Det ligger ovanför slänten just innan Nabben. Under min uppväxt låg det där alldeles ensamt, utan omgivande bebyggelse eller grönska och var synligt från hamnen.

Ett annat hus som morfar byggde var det vackra Villa Björkhaga vid Övre Glarhallavägen. Dess första ägare var disponenten vid Höganäsbolaget J. Dauman. Sedan övertogs det av en ingenjör Stjerna från Ramlösa. Paret Clifford hade några år på  50-talet café i trädgården. Charlotte Reimerson, konsumentupplysare och tv-personlighet, har också bott där.

14. Björkhaga

Villa Björkhaga. Målning av Olof Krumelinde

Morfar var också mycket duktig att göra möbler. Det var mycket sniderier och svarvade detaljer. Jag tror att han själv gjort alla möblerna i hemmet.


Någon förmögenhet hade han inte fått ihop under sin Amerikavistelse, men alldeles tomhänt lär han inte heller varit. Det första han gjorde när han kom hem var att köpa tomten ovanför den familjen redan hade och de fick en trädgård som sträckte sig från Landsvägen upp till Nedre Glarhallavägen.

15. morfar på backen

Här står morfar på sin nyköpta tomt. Huset i bakgrunden är Klipphyddan.

På den steniga ”Backen” anlade mormor och morfar en fantastiskt vacker trädgård. Det måste ha kostat dem år av arbete för att få den i det skick den slutligen fick. Där fanns allt; fruktträd, bärbuskar, trädgårdsland och blomsterrabatter, men också gräsmattor och lummiga bersåer med utsikt över byn och Skälderviken. I minnets skimmer framstår den som en skön lustgård. Ännu i hög ålder gick mormor här dagligen under sommarhalvåret och påtade för att hålla trädgården i gott skick. Men allt är förgängligt och med nya ägare fick den förfalla och den stora tomten är åter delad.


Målning av Ingegerd Skärby

Morfar Bernhard dog plötsligt av hjärtslag, 60 år gammal, två dagar före julafton 1924. Det har berättats för mig att mormor den dagen lagat julsylta. Morfar kommer in och vill smaka på den, men mormor säger att han får vänta till julafton. Plötsligt segnar morfar ner på golvet och är död. Det blev naturligtvis en chock för mormor. ”Hade jag bara låtit honom äta av syltan…”, anklagade hon sig senare.

morfar B

Morfar Bernhard Nilsson fyllde 60 år den 2 juli 1824.

Mormor skulle leva många år som änka, men hon var en stark kvinna som fått klara sig själv under långa perioder av sitt liv. Ensam var hon heller inte. Det var alltid någon av döttrarna och senare även barnbarn, som bodde hemma.

För oss som växte upp i hennes närhet fick hon stor betydelse, både då och för resten av livet. Hon var en varm och kärleksfull person som verkligen var mån om oss alla. Mormor var djupt religiös, men jag tror inte hon var särskilt kyrksam. Ibland kunde hon gå ner till Kapellet när det var gudstjänst där. Då satte hon på sig hatt, vilket Tygas Petronella tyckte var högfärdigt. Ibland kunde hon gå till Missionshuset, när där var någon särskild begivenhet. Om det var med hatt minns jag inte.

Naturligtvis gjorde mormor vad hon kunde för att få oss att vandra den rätta vägen. Helt lyckades hon kanske inte. Döttrarna var vackra och uppvaktade och tyckte om att dansa och roa sig, vilket inte hindrades. Med sin livserfarenhet var mormor också en vidsynt person. Därför fick vi, hennes barn och barnbarn, på något sätt hennes värderingar med oss genom livet.

17. smörgås

Mormor har just försett min kusin Per med en smörgås. Hans syster Lena och jag är med på bilden

Mormor hade sin trädgård som sysselsatte henne ständigt. Åtminstone på sommar-halvåret såg man henne dagligen gå framåtböjd och påta i rabatter och trädgårdsland. Mycket hjälp fick hon inte av oss, möjligen med gräsklippning då och då. Istället anlitades Birger Jönsson från Skäret för häckklippning och dylikt

I slutet av 30-talet och början av 40-talet var jag mycket tillsammans med mormor. Hon såg till att jag gick i söndagsskolan och förhörde mig på kristendomsläxor och psalmverser när jag gick i småskolan. Hennes husorgan var Höganäs Tidning och hon kommenterade gärna dagens händelser. Hon hade en mycket klar uppfattning om vad som hände ute i världen.

18. mormor o jag

Mormor och jag

Under sina sista år berättade mormor gärna för mig om sin barndom, om konstnärerna på Mor Cilla och om åren hos familjen Rosentwist och mycket annat. Tänk om jag varit mer intresserad då.

Mormor dog den 3 oktober 1947.



Redan året efter det att morfar kommit hem från Amerika hade Telegrafverket hyrt två rum i huset för att öppna Telefonstation i Arild .  Tidigare fanns några telefonabonnenter i Arild som var anknutna till stationen i Brunnby vilken öppnat 1901. Bland annat hade Christian Larsson, byfogden, telefon. Den fungerade som apparat för arildsborna, som gick dit och ringde eller blev kallade om någon sökte dem.  Min far berättade att han som barn fick vara telefonbud när det var längre avstånd till den kallade. Bland annat hade han åtskilliga gånger fått ge sig upp till Nils Banck som bodde uppe i Ladarp.

19. tre systrar

                                                Systrarna Inez, Ingeborg och Olga.

Arilds Telefonstation är första gången med i 1913 års telefonkatalog. Nu fick mormor och morfar fasta hyresintäkter året om, men också arbete för de tre döttrarna som var kvar hemma (Bertha var i England sedan 1910). Jag vet inte om mormor var telefonist de första åren. Kanske var hon föreståndare?

Det var de två gavelrummen mot Strand Hotell som hyrdes ut. Via verandan kom de, som hade ärende hit för att ringa, in i en förstuga. På väggen till vänster fanns en öppningsbar lucka in till växelrummet.  Man ringde på en klocka. Telefonisten öppnade luckan och man beställde sitt samtal. Till höger in mot gården fanns samtalsrummet, där man fick vänta till samtalet blev klart och sedan ta emot det i den ljudisolerade telefonhytten. Växelrummet eller telefonrummet, som vi kallade det, låg alltså ut mot vägen. Växelbordet stod vid fönstret med utsikt över byn och sjön.

20. växelbordet

Låt mig nu förklara för dagens mobilanvändare hur det gick till att ringa på den tiden: Abonnenten vevade i en vev som fanns på telefonen. Signalen gick fram till växel-telefonisten och man talade om för henne vem man ville tala med, därefter kopplades samtalet dit det skulle. När samtalet var slut gällde det för abonnenten att komma ihåg att veva på sin telefon så att den kopplades ifrån. Alla samtal utanför Arild gick över Höganäs och skulle man långt bort, kunde man få vänta ganska länge.

21. telefon

Telefonisten skulle kontrollera att det svarades när någon blev uppringd och om inte så fick hon ringa fler signaler.  För att kunna lyssna och tala med de uppringda fanns en knapp på telefonluren. Det fanns elaka tungor på den tiden som antydde att växeltelefonister i allmänhet brukade lyssna på samtalen, detta hände naturligtvis inte på telefonstationen i Arild. Men det var ändå mycket personlig kontakt mellan telefonisten och de telefonerande och arbetet var säkert roligt och inte allt för betungande t början.

De första åren som Arild hade telefonstation var det var bara ett tjugotal abonnenter. Öppettiderna var då på vardagar från 08 till 20, på söndagarna höll man stängt under gudstjänsttid och öppet från 08 till 10 och från 13 till 15.

22. dekal

Antalet telefoner växte dock successivt och folk blev mer vana att använda dem.  På 30-talet hade de utökats till ett 70-tal telefoner i Arild. Öppettiden var nu från 08 till 21 under veckans alla dagar.  Det behövdes två telefonister som turades om att sköta växeln. Arbetstiden var från klockan 14 till 21, därefter ledigt för natten för att nästa dag fortsätta från 07 till 14, då man avlöstes av den andra telefonisten. Från slutet av 40-talet var växeln öppen dygnet runt och det behövdes tre telefonister som turades om.

Förutom telefonväxel var det även telegramexpedition. Det var mycket vanligt att skicka telegram via Televerket. Dessa ringdes in till telefonstationen från Arildsbor eller via Höganäs från olika delar av landet och bars sedan ut till adressaten. De vanligaste var gratulationstelegram till födelsedagar och bröllop, men man sände också telegram med meddelanden ungefär som dagens sms. Det var också vanligt med telefonbud till folk som inte hade egen telefon. De skulle då inställa sig på telefonstationen vid ett angivet klockslag för att bli uppringda där.

Telegram och telefonbud skulle lämnas ut och det fick mina kusiner och jag hjälpa till med. Det kunde ju ibland kännas betungande, men var också lönsamt. Under min tid fick jag 10 öre per bud och någon gång kunde man också få en slant extra av mottagaren. På sommaren då det var mest att göra kunde jag tjäna flera kronor på en vecka och det var ju mycket pengar på den tiden.

Systrarna Ingeborg och Inez var i tur och ordning föreståndare för stationen. Andra som arbetat där var: Gulli Mattson Jönsson, Nancy Nilsson Danielsson, Signe Nilsson Mattson, Kerstin Andersson-Bovin, Edith Håkansson Sylvên, Alvi Holm, Kajsa Larsson, Ingrid Gunnarsson Nilsson, systrarna Evy och Doris Eriksson, Gunvor Andersson och Kerstin Andersson Hansson. Jag ber om ursäkt om jag glömt någon.

Till sist gjorde teknikens utveckling stationen överflödig. Telefontrafiken automatiserades den 28 juni 1953 och den 15 september stängdes Arilds Telefonstation för gott.

23. stängningsdags

På stängningsdagen uppvaktades min mor Inez som varit föreståndare sedan 1936 och telefonisterna Kerstin och Gunvor Andersson av Arvid Larsson, Johan Nilsson och David Andersson. Foto Gunnar Gunnarsson



1. BERTHA CONSTANCE, född den 10 november 1891. Hon fick plats i England 1910 och kom hem till Arild på 20-talet som änka med sonen JOHN. De hette ANDREWS i efternamn och John, som var född i Brighton 1921 kallades för Sonny. Under andra världskriget var Bertha anställd som Lottachef i Höganäs. Hon var därefter hushållerska hos skeppsredare Sjösten. Bertha Andrews dog i Helsingborg 1967.

24. Bertha

Bertha till höger. Lillasyster Inez till vänster. I mitten min blivande fru Gun. Från 1956

Efter skolan och en lång militärtjänst under kriget gjorde Sonny karriär inom civilförsvaret och slutade sin yrkesbana som försvarsdirektör i Jämtlands län. Idag bor han i Östersund med hustru Mait. Deras barn är Oscar, född 1975 och Johannam född 1977.

25. Sonny

John Andrews = Sonny tillsammans med yngre kusinen Per.


2. OLGA HILDEGARD, född den 8 januari 1893, kallades av familjen för ”OLLE”. Hon gifte sig 1916 med skeppsredaren Christer Banck från Helsingborg. Tillsammans hade de sonen Bo, kallas ”Bosse”, född 1917 och dottern Gunnel, ”Bumme”, född 1922.

26. mosteer Olle

Moster Olle  var konstnärligt lagd. Hennes stora hobby under alla år var porslinsmålning. Hon dog i Helsingborg 1975.

27. Bumme o Bosse

Mormor med Bumme och Bosse

Bosse tog styrmansexaman och arbetade på faderns rederikontor. Han gifte sig med Anne-Marie Wihlborg och de fick tre döttrar: Christina, född 1944, Gunilla, född 1947 och Cecilia, född 1953.

När rederiet avvecklades i mitten av 60-talet flyttade Bosse med familjen  till Kalfornien. Där var han först agent för en dansk ölfirma. Sedan drev de en restaurang vid kusten utanför Los Angeles. Efter pensioneringen flyttade Bosse och Anne-Marie till Hawaii. Bosse dog 2001.

Bumme utbildade sig till barnträdgårdslärarinna. Hon gifte sig 1947 med Gigger (Tage)Björn Hansen, affärsman från Köpenhamn. Deras fyra barn är Torben, född 1949, Pernille, född 1950,  Susanne, född 1953  och Jannik, född 1955.


3 . LILLY  INGEBORG, född den 21 april 1898. Inom familjen kallades hon ”Bojan”. Hon var föreståndare för Telefonstationen i Arild på 20-taletoch fram till 1935,

28. Bojan

Hon gifte sig 1930 med Gustaf Gustafsson. Han var köpman, hade speceriaffär och var handelsresande. Familjen flyttade upp till Villa Fridhall som ligger vid Nedre Glarhallavägen. I källarvåningen fanns en speceriaffär som Ingeborg skötte medan Gustaf åkte runt som handelsresande för en grossistfirma i Halmstad. Gustafssons hade tre barn: Per, Lena och Eva

29. Gustafssons

Familjen Gustafsson på väg till badet. Yngsta dottern Eva har inte hunnit komma med så hon får en egen bild

Eva l

Kusin Eva

Per, född 1930, ändrade sitt efternamn till GÅLMARK. Han utbildade sig vid Grafiska Institutet och Handelshögskolan och blev direktör för Grafiska Industriförbundet. Han var gift med Gunnel och de fick barnen Arvid, Elisabeth och Kristina. Äktenskapet med Gunnel upplöstes och Per gifte sig 1985 med Eva Haker.

Lena. född 1934, utbildade sig till sjuksköterska. Hon gifte sig med polismannen Henry Andersson och de fick barnen Mats, Jonas och Bodil. Efter högre sjuksköterskeutbildning blev Lena föreståndare vid Länssjukhuset i Höganäs.

Eva, född 1938, utbildade sig vid Socialhögskolan i Lund. Hon gifte sig med en tysk kollega, Peter Lauruschkus. De bosatte sig i Berlin, där båda arbetade som socionomer,De fick döttrarna Christina och Katarina.


4. MARTHA INEZ, född den 4 september1899.  Kallades ”Ninni”. 1930 gifte hon sig med sjökaptenen John Swensson. Jag har skrivit en separat uppsats om honom (John Nathanael Swensson – En sjöman från Arild). De bodde som gifta i farfars lilla länga som låg utmed det som idag kallas Cilla Bancks gränd. Det var just det hus som morfar Bernhard hade byggt åt farfar 1897.

30. föräldrarna

Deras son Kaj, föddes 1929. Äktenskapet upplöstes dock 1934. Ninni och Kaj flyttade upp till mormor. Ninni arbetade som telefonist och blev föreståndarinna för Telefonstationen i Arild. 1948 gifte hon om sig med Carl Henning ”Carlas” Carlsson. Efter det att Telefonstationen stängts flyttade de till Ängelholm och några år senare till Helsingborg.

31. ninni o carlas

Ninni och Carlas på äldre dagar

 Carlas dog 1991 och Ninni / Inez dog 1993

Inez och John Svenssons son Kaj är den som skrivit dessa rader. Jag blev varken snickare eller sjöman.  Istället blev jag bokhandlare i Malmö. Jag är gift med Gun sedan 1958 och vi har barnen Anna Karin född 1967 och Niklas född 1970.


Skriv gärna till mig, Kaj Svensson under adress:

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Pehr Andersson – byfogde på Arildsläge .

Jean Berndtson hette byfogden på Arildsläge under 1800-talets första decennier.  Hans franska förnamn, som av Arildsborna uttalades ”Sjan” hade han fått av sina föräldrar förre artillerikarlen Berndt Horneij och dennes hustru Britta Christina Lindkvist. Familjen Horneij hade kommit till Arild på 1770-talet, där mannen försörjt sig som skomakare.

Enligt husförhörslängden skulle Jean vara född 1763 i Örkelljunga, vilket kan betvivlas. Det går inte att finna honom i kyrkoböckerna där. Han blev emellertid fiskare och senare byfogde och gifte sig med Ingar Jönsdotter på Arildsläge nr 4, som paret övertog. De fick tio barn varav fyra nådde vuxen ålder och bildade familjer.

1832 var Jean Berndtson gammal och sjuklig och klarade inte av sköta sin syssla längre. En efterträdare måste utses och valet föll på min farmors morfar Pehr Andersson.


Pehr Andersson var född den 20 januari 1804. Hans far Anders Påhlsson var åbo på Flundrarp nr 4 och sonson till klockaren i Brunnby Jöns Adamsson. Denne gifte sig på 1740-talet med dottern på gården Ingeborg Nilsdotter och deras barn ärvde stället.

Anders Påhlssomn var gift med Boel Andersdotter. Hon kom från Björkeröd. Förutom Pehr hade de två söner till som nådde vuxen ålder: Jöns, född den11 februari 1810 och Nils Petter, född den 8 oktober1818.

Flundrarp nr 4

Gården låg vid det som idag är hörnet Hagavägen och Balderupsvägen. Vägen i förgrunden fick senare namnet  Backes väg. Mellan träden till vänster ser man Klötet och Nabbaslätten. Byggnaderna revs 1910 och marken såldes för att styckas upp till villatomter.

Om Pehrs uppväxt vet vi inte så mycket mer än att han fått en bra undervisning i räkning och skrivning. Han ville inte överta gården utan överlät denna till sin yngre broder Jöns. Pehr fann det tydligen mer givande att ägna sig åt fiske. För sin del av hemmanet fick han 350 Riksdaler,

1827 gifte han sig med Rigel Persdotter, som var född den 19 december 1800 på Flundrarp nr 1.  Hon var dotter till förre hemmansåboen Per Jönsson och hans hustru Kjersti Bengtsdotter.  Dessa hade 1819 flyttat ner till Arildsläge nr 15.  Denna tomt låg mitt i byn.  De bor i den östra längan medan Pål Hoberg hade krog i den västra längan. Efter Pehrs och Rigels vigsel övertog dessa husen och här kom de att bo under resten av sina liv.

Pehr Anderssons hus. Fotograferat cirka 1930.

Här föddes Pehrs och Rigels sju barn:

Kjersti         den 19 oktober 1827

Nils Petter den 13 maj 1829

Mathilda    den 14 mars 1831

Nils Petter den 19 augusti 1833

Johannes   den 22 augusti 1835

Bernhard  den 24 maj 1837

Agneta        den 25 oktober 1842


Tisdagen den 28 Augusti 1832 tog jag emot Byfogde tjensten, skriver Pehr Andersson.  Skälet till att det blev just han som valdes vet jag inte. Han var bara 28 år gammal men duktig på att skriva och räkna?  I varje fall måste han gjort sig känd för att vara en redbar person som hade arildsbornas förtroende. Formellt var det ägaren till Krapperup,  som utsåg och avlönade byfogden. Lönen var 75 riksdaler per år. Till sin hjälp hade han tre bisittare.

Arilds fiskeläge lydde under Krapperup varför byborna var torpare under herrgården. De måste göra dagsverken samt lämna en del av sillfångsten s k Ydesill till baronen för att få bo på läget.. Detta och mycket annat var reglerat i en Byodning och byfogden skulle se till att denna följdes.

Byfogden skulle insamla Ydesillen och organisera transport av den till Krapperup. (Jag återkommer till detta längre fram)

Han skulle tillse att hamnen underhölls och utbyggdes samt att hamnavgifter betalades.

En annan viktig uppgift var att två gånger om året förrätta brandsyn och kontrollera att eldstäder och hustak var i gott skick.

Vidare skulle han se till att sopor och avskräde endast lades på utsedd plats och att svin och får hölls inom stängsel.

Inga främmande personer fick vistas i byn utan att anmäla sig hos byfogden.

Det var också byfogdens ansvar att barnen fick skolundervisning och att byborna betalade skolläraren.

Förutom detta skulle byfogden se till att Lag och Författningar följdes. Han kunde förlika vid tvister och utdöma böter upp till 5 Riksdaler vid enklare brott. Grövre brott skulle överlämnas till länsman.

Den som vägrade att lyda byfogden eller förolämpade honom kunde dömas att böta 5 riksdaler första gången och 10 riksdaler andra gången. Skulle det ske fler gånger fick vederbörande flytta från Läget.

Två gånger om året skulle byfogden kalla byborna till samling. Då skulle byordningen uppläsas och böter och avgifter insamlas.

För att kalla till samlingen skickades två budkavlar, en åt vardera hållet av byn. En av dessa finns hos mig idag. Den andra blev aldrig återlämnad till byfogden efter den sista samlingen.

Med moderna termer kan man säga att byfogden var byalagets ordförande och dessutom skattemyndighet, kronofogde, polis, social-, hälsovård- och skolmyndiget, hamnkapten och brandchef och mycket annat.

En utförligare presentation av ”Byordningen för fiskelägena under Krapperup” är skriven av Hans Otto Pyk, finns att läsa i Kullabyggd 1973.

Den största och mest arbetskrävande uppgiften för byfogden var emellertid att se till att ydesillen levererades till Krapperup.  Av sillfisket skulle 4 sillar per fångad val (=80 st. sillar) eller om man så vill 5% av fångsten lämnas till Herrgården.

Hur stor var då fisket under Pehr Anderssons tid som byfogde? I sin räken-skapsbok har han antecknat sillfångster och priser under fyrtiotvå år. Det var stora variationer år från år både med fisket och inkomsterna. Detta berodde på att dagspriserna varierade efter tillgång och efterfrågan. Priset per val kunde ligga mellan en och något över två Riksdaler.  Vid rekord-fångsterna 1866 kunde dagspriset sjunka till 30 öre.

För att ta två exempel: år 1854 fiskades på Arildsläge 8075 valar sill som såldes för 11844 Riksdaler. 1866 fiskades 16300 valar som trots dubbelt så stor fångst såldes för endast 8471 Riksdaler.

Här ser vi en sida med noteringar från september 1955 på Yte Sillen till Baronen. Vi ser hur dagspriset varierar mellan 1 riksdaler 40 skilling till 2 riksdaler 24 skilling.

En val var 80 sillar, en snes var 20 stycken, en riksdaler var 48 skilling, en skilling var 12 rundstycken. 1855 infördes decimalsystemet och en riksdaler blev = 100 öre. 1873 blev riksdalern = en krona.

Den Ydesill som Krapperup fick denna månad var 89 valar 3 snes och en sill, eller om man så vill 7181 sillar. Dessa inbringade 189 Riksdaler 45 skilling och 2 ¼ rundstycken. Om detta är 5 % blir den totala fångsten 143620 sillar eller 1795 valar och 1 snes.

Från början skulle ydesillen transporteras till Krapperup med s k Fiske-äckor, vilket innebar att arildsborna måste transportera sillen till herrgården. Detta utfördes efter ett roterande schema som byfogden svarade för.

Det måste ha varit jobbigt bara att räkna alla sillar. Den 12 september 1867 fångades 980 valar, vilket var 78400 sillar, på en dag. Av dessa skulle Baronen ha 49 valar eller 3920 sillar. Någon gång blev det fel: Pehr Andersson noterar den 9 september 1857 att 40 valar sill  lämnats till Överjägmästare Sjökrona på Krapperup, men 27 sillar saknades när han räknat.  Sjökrona var tydligen en nitisk man.

 Men det blev tydligen för mycket för Herrgården att hantera all denna sill. Det kom ju ydesill även från Mölle och Lerhamn.  Därför blev det vanligt att en del såldes genom byfogdens försorg till uppköpare som kom till Arild och från 1850 och framåt såldes nästan all ydesill av Pehr Andersson. Han förde dagligen anteckningar över fångster och priser för att när säsongen var slut lämna redovisning och kontanter till baron Gyllenstierna på Krapperup.

I slutet av sin anteckningsbok har han skrivit en översikt av hur mycket ydesill som levererats till Krapperup under de år han varit byfogde:

Nota på huru mycken Sill Herrskapet har fått warje År, och Penningar för den”.  (obs att detta är endast 5% av den totala fångsten)

Den sill, som inte såldes direkt, blev saltad i tunnor.  Dessa såldes sedan av arildsborna till kunder på andra orter från Halmstad i norr till Malmö och Köpenhamn i söder.

Pehr Andersson deltog själv i denna handel. Några exempel ur hans kassabok: 1826 har han sålt sill för 4 riksdaler till en Badmästare Boll i Helsingborg, som aldrig blev betald.  År 1838 i Frakt för jag segla till Malmö med 21 Tunnor saltad Sill som Luttrup & Andersson tog emot 21 Riksdaler. 1839 till Cantorn Kull i Bjäre Härad 152 valar á 1 riksdaler 19 skilling.

Denna verksamhet fortsatte under åren även om han själv inte följde med på resorna. Han skriver stolt i sin kassabok att han fått: 1866 den 23 juli från Stockholm Brons Medalj för sillsaltning och 1872 från Köpenhamn ett stycke med ram kring för sillsaltning.

Pehr Andersson lyckades göra goda affärer. Det märkliga hände att Baronen på Krapperup vid flera tillfällen lånade pengar av honom. År 1835, bara tre år efter det han blev byfogde, lånade han ut 550 riksdaler mot revers till Baron Nils Gyllenstierna och 1836 ytterligare 450 riksdaler.  Detta upprepades flera gånger. 1858 lånade Baronens bror Carl Gyllenstierna 1450 riksdaler som återbetalades 1861. Räntan var 82 Riksdaler och 31 skilling per år (cirka 6 %).  Man kan tycka det var ombytta roller.

Nils Gyllenstierna (1789 – 1865)


Pehr Andersson skriver att han ägde två fiskebåtar. Jag tror inte att han själv deltog i fisket, men tycks ha varit med på en del långfärdsseglatser.

På Arildsläge fanns före 1840 tretton större fiskebåtar, skriver Cilla Banck i sin dagbok. Hon kunde också namnen på dem: Pröve, Styrbjörn, Fisken, Nordstjernan, Två Bröder, Tyrken, Kjällabåten, Kjoljan, Arild, Tromlan, Långsvans, Samsbåten och Stabb.

Dessa var stora öppna fiskebåtar och hade en lastförmåga som i de flesta fall var över 2 läster (1 läst motsvarade 2448 kg). Med upp till tio mans besättning seglade de långt ut i Kattegatt för att fiska. Vid stiltje fick man ro med två man vid varje åra.

Båtarna utnyttjades även till annat när det inte var fiskesäsong. Då seglade de med fisk eller spannmål som såldes till köpmän i Halmstad. Där lastade de timmer som seglades till Danmark och kanske fick de någon returfrakt med hem. Besättningen kunde då vara mindre än under fisket.

Sådana seglatser hade gjorts sedan långt tid tillbaka och varit mer eller mindre tillåtna genom tiderna. Förhållandena till Danmark skiftade ju också. Ibland kunde man råka riktigt illa ut. I Brunnby begravningsbok kan man läsa den 18 juli 1758:


1758, Den 18 Juli Begrofs Jöns Andersson från Arildsläge som blef skuten af en dansk Controleur ute på hafvet wid Jutland.  47 åhr gammal. (Jöns Andersson bodde på Arildsläge nr. 11)

Den yrkesmässiga sjöfarten var från början förbehållen borgarna i städerna, men år.1832, samma år som Pehr Andersson blev byfogde, tilläts även lantmännen fri sjöfart inom Sverige och till grannländerna. I motiveringen till lagförslaget står: … då en utvidgad kustfart bidrager till bildandet av sjöfolk för den avlägsnare handelssjöfarten…. Detta skulle visa sig riktigt och skulle få stor betydelse för fiskelägena vid Kullen.

I Halmstads sjömanshus journaler kan man läsa när arildsborna seglar därifrån till Danmark. Jag tar några exempel från 1846:

 Den 26 januari. Öppna båten nr 111 från Arilsläge, 2 läster, på resa till Danmark, skeppare Lars Christiansson, 34 år, gift, bästeman Sven Christiansson, 36 år, ogift.

 Den 4 mars. Öppna båten nr 100 från Arildsläge, 2,94 läster, på resa till Danmark, skeppare Per Bengtsson, 25 år, gift, bästeman Lars Nilsson, 35 år, gift.

 Den 6 mars. Öppna båten nr 105 från Arildsläge, 2,6 läster, på resa till Danmark, skeppare Sven Persson, 23 år, ogift, bästeman Nils Larsson, 23 år, ogift.

 Den 6 mars. Öppna båten nr 165 från Arildsläge, 2,4 läster, på resa till Danmark, skeppare Jöns Olsson, 32 år, ogift, bästeman Anders Jönsson, 22 år.

 Den 11 mars. Öppna båten nr 126 från Arildsläge, 1.79 läster, på resa till Danmark, skeppare Peter Pålsson, 24 år, ogift, bästeman Jöns Andersson, 26 år, ogift.

 Den 11 mars. Öppna båten nr 101 från Arildsläge, 2,12 läster, på resa till Danmark. Skeppare Nils Jönsson, 30 år, gift, bästeman Ola Pålsson, 28 år.

Den 16 april. Öppna båten nr 6 från Arildsläge, 1,57 läster, på resa till Danmark, skeppare Anders Hansson, 57 år, bästeman Ola Nilsson, 32 år, ogift.

 Den 17 april, Öppna båten ”Två Bröder” från Arildsläge, 1,92 läster, på resa till Danmark, skeppare Christian Larsson, 28 år, ogift, bästeman Lars Bengtsson, 20 år, ogift.

  Den 17 april, Öppna båten nr 43 från Arildsläge, 2,2 läster, på resa till Danmark, skeppare Hans Svensson, 25 år, ogift, bästeman Jöns Pålsson, 24 år, ogift.

 Den 18 april. Öppna båten nr 117 från Arildsläge, 2,31 läster, på resa till Danmark, skeppare A. Ljungberg, 32 år, ogift, bästeman Jöns Olsson, 32 år, ogift.

 Den 2 maj. Öppna båten nr 160 från Arildsläge, 2,89 läster, på resa till Danmark, skeppare Peter Larsson, 26 år, ogift, bästeman Johannes Bengtsson, 23 år, ogift.

 Det är elva mindre båtar från Arildsläge som jag noterat. Kanske har jag missat någon. De namn som Cilla Banck räknar upp har tråkigt nog ersatts med nummer. Det fanns också några större båtar:

En halvdäckad båt i förgrunden och öppna båtar i bakgrunden.

Den 6 mars. Däckade båten nr 1 från Arildsläge, 9,84 läster, på resa till Danmark, skeppare N. P. Andersson, 28 år, gift, bästeman Anders Mauritzson, 22 år, ogift, jungman Per Nilsson, 22 år, ogift, kock Sven Bengtson, 1 år, ogift.

 Den 7 mars. Halvdäckade båten nr 46 från Arildsläge, 4,97 läster, på resa till Danmark, skeppare Lars Nilsson, 30 år, gift, bästemnan Göran Andersson, 27 år, ogift, kock Anders Bengtsson, 18 år, ogift.

 Den 9. Mars. Halvdäckade båten nr 61 från Arildsläge, 9,86 läster, på resa till Danmark, skeppare Måns Banck, 42 år, gift, bästeman N. P. Möller, 19 år, ogift, kock Hans Mårtensson, 29 år, ogift.

 Vilka av dessa båtar Pehr Andersson ägde är oklart. Han var i varje fall delägare i däckade båten nr 1 på vilken hans bror Nils Petter var skeppare.

Han var också delägare i halvdäckade båten nr 46 där Lars Nilsson var skeppare och han var med om att finansiera de andras handelsresor.

I sin kassabok skriver han att han lämnar ”seglationspengar” till de flesta av båtskepparna. Det är oftast belopp på 100 riksdaler som betalas ut i början av mars.  Pengarna användes tydligen till att köpa upp varor i Halmstad som sedan såldes med vinst i Danmark. Pehr Andersson fick oftast tillbaka

sina pengar efter någon månad plus sin del av vinsten som kunde vara lika stor som insatsen.  Det kunde bli flera sådana resor för Arilsbåtarna under våren och sommaren innan sillfisket började i augusti.

Det var lönsamma resor och det behövdes större båtar. Därför började man bygga sådana i Arild.  Pehr Andersson hängde med i utvecklingen och skaffade sig fler fartygsandelar i allt större fartyg.

På strandmalen innanför det som idag kallas ”Lockens grund” ledde Petter Larsson Banck (min mormors morfar) från år 1847 och framåt byggandet av minst 7 jakter och två skonerter. Störst var skonerten Eugenie som blev sjösatt 1863 och var på 69 läster. Detta var det sista fartyg Petter Banck byggde innan han, tillsammans med tre andra drunknade under fiske i Skälderviken i augusti samma år.

Jakten Wänskapen som Petter Banck byggde i Arild år 1847 var 52,25 fot lång, 16,7 fot bred och 7,35 fot djup och mätte 14,95 läster. Pehr Andersson ägde ¼-del i fartyget och skeppare var Lars Nilsson, som bodde på Arildsläge nr 41.

Jakten Wänskapen

1848  byggdes Jakten Arild. Den var nästan dubbelt så stor som Wänskapen och mätte 28,3 läster. Dess längd var 60,5 fot, bredd 19 fot och djup 9,25 fot. Även i detta fartyg ägde Pehr Andersson ¼-del.

Jakten Arild

Omkring 1855 ägde Pehr Andersson två fiskebåtar samt hälften av öppna båten 165. Han har också hälften i Jöns Larsson Fex båt, hemmahörande i Lerhamn, 3/16-delar av  däcksbåten nr 1 Endräkten, 1/3 halvdäckade båt Carolus, ¼-del i jakten Wänskapen,  ¼-del i jakten Arild och 1/3-del i jakten Inrika. Den sistnämnda var också en Fex-båt hemmahörande i Lerhamn.

Det skulle bli fler fartygsandelar i större fartyg, t o m i ångbåtsaktier, som han köpte under de kommande decennierna i takt med att kullasjöfarten expenderade.

Trots detta var det de mindre båtarna som utgick från Arildsläge som Pehr Andersson var mest engagerad i genom att finansiera och skaffa frakter till.

Det var inte bara fisk och sill som seglades till Halmstad och andra orter utan även spannmål som korn och potatis.


Förutom anteckningarna om sillfisket efterlämnade Pehr Andersson två kassaböcker över sin privata verksamhet.  Det var inte bara hans affärer med Herrgården och handelsmän utan även hans mellanhavande med Arildsborna. Det roliga är att han skriver vad de gemenligen kallas, t ex Per Bengtsson Ful, Lars Nygår, Pehr Knefvel, Lars Katt,  Ola Katt, Petter Fisk, Lille Nelsas Nils Petter, Jöns Jude, Nils Trapp, Lars Låck, Sven Gubbe o.s.v.

 Det mesta handlar om Pehr Anderssons lån av ”seglationspengar” till båtskepparna. Jag tar Sven (Persson) Knefvel på nr 5.  som exempel:

Pehr Anderssons bokföring var inte alltid korrekt ibland strök han bara ett streck över skulden när den blev betald och oftast får vi inte heller veta om han fick någon förtjänst på sina satsade pengar.

Men det finns också en annan typ av transaktioner som ger en bild av vardagslivet i byn. Så här kan det se ut:

Fiska Kjerringen Horna Brittan (Britta Berndtsdotter Horneij) fick 1829 en bräda som kostade 14 skilling. Till pingst 1831 fick hon kaffe, socker och rom och året därpå blev hon skyldig 20 skilling på skatten. Kreditsidan är tom så skulden blev nog aldrig betald. Fler exempel: Jöns Banck får en Setron som kostade 6 skilling…   Lars Nygård får Laxser Pullwer som kostade 12 skilling….  Fiskaren Petter Fröberg får ett fönster för 30 skilling och en tunna potatis som kostade 5 riksdaler… .  Skolemästaren Rolin, en gris 24 skilling… . Pastor Holmgren i Brunnby får en Båtha Skrafwa för 24 skilling….   Petter Banck blir 1852 skyldig 6 Riksdaler till Doktoren från Höganäs….

Man kan tycka att 24 skilling var billigt för en gris och vad i all världen skulle pastor Holmgren med en båtskrapa?

Pehr Andersson måste också ha varit ”räddaren i nöden” för många Arildsbor när de hamnade i ekonomisk knipa. Det finns många noteringar om lån på 1 Riksdaler eller några skillingar bara. Här några exempel:

1834 Fiskaren Sjan Berntson, Änkan Contant 24 skilling…  1834 Fiskaren Bengt Jäppson på Läget 1 Riksdaler…  Fiskaren Jöns Pill på Läget Hustrun Contant 12 skilling… Fiskaren Lars Wässberg på Läget för Brännvin 10 skilling…  1837 Enklingen Nils Hermansson Arildsläge Contant 3 skilling…  1843 Fiskaren Nils Gulmensson på nr. 25 då Nils war sjuk till Petronella…  1843 Enkan Ingar Gyns på Läget 24 skilling…  1846 Fiskaren Bengt Gyn – Arilds Läge Contant 12 skilling…   1837 Fiskaren Nils Gunnarsson på Arilds Läge – Contant till Skatten 4 Riksdaler och 24 skilling…  1843 – Swen Kood på Arilds Läge – Kakelungs Lega 1 Riksdaler och 32 skilling…    Kjerstena Jons på Läget 1846 Contant 2 Riksdaler,  här på fått en järn gryta i pant…  1847 Nils Tuasson på Nr 20 Arilds Läge – Contant till Lanngille 15 Riksdaler…  osv osv

 Ska man tro Pehr Anderssons bokföring var det inte alltid han fick sina pengar tillbaka.  Det gäller inte minst nedanstående:

Påhl Drom på Läget – till hans Begrafning 4 Bräder 36 Spik 9 skilling, – för Kjestan blef gjord 1 Riksdaler, 1 ½ Stop Brännwin 40 skilling, 1 Kanna Brännvin 1 Riksdaler.  Pål Droms rätta namn var Pål Nilsson. Han var änkling och bodde inhyses på nr. 18 och dog den 12 mars 1846.


I byordningen från 1833 står att ”Byfogden, såvida inte försummelse, ålderdom eller sjuklighet kommer emellan, bör behållas vid sin befattning, emedan ett långvarigare utövande av sina sysslomål giver mognare erfarenhet.”  Pehr Andersson var byfogde under mer än fyrtio år och torde ha uppfyllt allas förväntningar. Baronerna på Krapperup hyste respekt för honom och Arildsborna hade honom att tacka för mycket. Han blev också belönad för sina förtjänster. 1854 fick jag Selfver Medaljen skriver han och 1875 den 27 Augusti Gullmedaljen.

Pehr Andersson med medaljer

Rigel Persdotter

Av Pehrs och Rigels barn dog tre i späd ålder.  Dessutom drunknade sonen Nils Petter 30 år gammal år 1863.  Återstod sonen Johannes, döttrarna Mathilda och Agneta (Annette) samt tretton barnbarn.

Pehr Anderson med döttrarna Mathilda och Agneta samt Mathildas dotter Petronella

1875 efterträddes han som byfogde av sin bror Nils Petter Andersson. Det var dennes hustru som drev krogrörelse och kallades ”Mor Cilla”.

Den 14 januari 1875 dog Rigel Persdotter 74 år gammal. Fyra år senare dog Pehr Andersson den 30 juni 1879. Han blev 75 år gammal.

Bouppteckningen hölls i juli 1879. Vid sin död ägde Pehr Andersson fartygsandelar värda 4000 kr, hälften i en fiskebåt 350 kr, hälften i en snipa 50 kr, 60 sillnärdingar 180 kr och 30 fiskegarn 45 kr. I Kullens sparbank hade Pehr Andersson  7220 kr och andra fordringar på cirka 10000.

Men bouppteckningen som var på åtta foliesidor tar också upp i detalj vad som fanns i boet. Det är en fascinerande läsning som ger en bild av hur hemmet såg ut. Några exempel:” Enklingens dagliga säng med sängkläder 80 kr, en soffa 20 kr, en byrå 2.50 kr, en spegel 2 kr, sju tablåer 1,75, ett klaffbord 1,50, 1 väggur med fodral 20 kr, ett amerikanskt ur 10 kr, två paraplyer 3 kr, ett gevär 5 kr, en väv 8 kr, två spinnrockar 2 kr, en hjulbör 1 kr, o.s.v. o.s.v.

Den totala behållningen av bouppteckning var 22208 kronor.  Det blir 1.116.256 kronor i dagens penningvärde.


Pehrs och Rigels sju barn:

  1.  Kjersti född den 19 oktober 1827 dog ett par veckor gammal af bröstsjuka den 5 november.
  2.  Nils Petter som föddes den 13 maj 1829 dog af mässling tre år gammal den 7 augusti 1833.
  3. Mathilda född den 14 mars 1831, gifte sig 1854 med sjökaptenen Nils Lund. De fick sju barn. Denna familj har jag skildrat i uppsatsen ”Nils Lunds sista resa” som finns i separat uppsats.
  4. Nils Petter (nummer två) föddes den 19 augusti 1833.  Han gjorde sin första resa till sjöss 1847 som fjortonåring. 1855 tar han sjökaptens-examen i Malmö.  Sedan seglar han som styrman på skonerten Iduna där hans svåger Nils Lund var kapten. Föräldrarna hade stora förhoppningar på honom, vilket framgår av bevarad brevväxling.  Det är ett kärleksfullt och öppet förhållande inom familjen som breven visar. Därför blev slaget hårt när han 30 år gammal omkom till sjöss:

”Skepparen Nils Petter Pehrsson, son till byfogden Pehr Andersson och hans hustru Rigel Pehrsdotter, död den 22 december 1863 i en ålder av 30 år, 4 månader och 3 dagar. Ogift. Omkom under storm på Jylländska kusten 3 mil från Hjörring, förande skonert ”Eugenie” och blev därstädes begraven den 27 december.”

Nils Petter tycks ha planerat att gifta sig men med vem har jag inte lyckats få reda på.

5.  Johannes var född 22 augusti  1825. Liksom sin bror gav han sig tidigt till sjöss. Han seglade jungman på slupen Carl Johan och skonerten Dockan. Till skillnad från sin bror tycks han inte gått på navigationsskola. I stället seglar han som oexaminerad skeppare på Arildsbåtar, bl a på båten Enigheten och jakten Wänskapen. Efter broderns drunkningsdöd tycks Johannes slutat till sjöss. I stället blir han lantbrukare på gården Haga nr 2. Han gifte sig 1860 med Troen Påhlsdotter som var född 1837 i Elishult och med henne fick han åtta barn: Petronella född 1861, Janne född 1863, Carolina född 1865,  Emelie född 1867, Nils Petter född 1870, Erika Paulina född 1872, Karl Emil född 1874  och Bernhard född 1876. Av dessa dog Emelie och Karl Emil i späd ålder. De sex återstående barnen utvandrade till USA.

1890 lämnar familjen Haga och flyttar ner till Arild där Johannes låtit bygga ett hus vid det som idag heter Västra Lid vid sidan av Annelund. Det fick namnet Lillbo. Kanske heter det fortfarande så.

Jag hade ett foto som jag inte kan finna nu. Hoppas det kommer till rätta. Det var taget utanför huset med Johannes, Troen och en dotter och dotterdotter på besök från Amerika.

Johannes ser ut som en patriark med långt helskägg. Enligt min far var Johannes en trevlig och gladlynt person. Han var också en skicklig fiol-spelare.

Johannes leder festtåget på Mor Cillas födelsedag 1896. Teckning av Fritz von Dardel.

Johannes Pehrsson dog den 10 mars 1812, Hans hustru Troen Påhlsdotter dog  den 5 juli 1917.

6.  Bernhard född den 24 maj 1837 hann bli sju år gammal innan han dog af inflammation den 20 juni 1844.

7. Agneta som var född den 25 oktober 1842. Hon kallades dock Annette. 1870 gifte hon sig med sjökaptenen Christian Larsson som var född 1831 på Arildsläge 27 och son till båtskepparen Lars Christiansson Katt. Antagligen var det med fadern han gjorde sina första resor till sjöss.

Liksom Pehr Anderssons söner seglade han med Nils Lund. Under fyra år var han först konstapel, senare styrman på dennes skonert Iduna. 1867 tog han sjökaptensexamen. När Lund bytte till skonerten Christine 1868, övertog Christian befälet på Iduna och 1870 efterträdde Christian honom på Christine. 1875 blir han befälhavare på skeppet Krona och 1880 till 1885 på skeppet Åkerhielm.  Han var kapten på ytterligare något annat fartyg. Christian Larsson gjorde sig bemärkt som en skicklig och djärv seglare. Bland annat gjorde han med Åkerhielm flera omskrivna rekordseglingar mellan Chile och Europa.

Hösten 1887 dog Nils Petter Andersson som varit byfogde sedan 1880 och Christian Larsson utsågs till hans efterträdare. I anteckningsboken över ydesillen 1888 ser man att Nils Petters handstil efterträtts av Christians. I boken finns det periodvis en annan handstil. Förklaringen är att när Christian var till sjöss skötte hustru Annette byfogdesysslan och det lär hon gjort med den äran.

Sillfångsterna minskade successivt  och 1907 var ydesillspengarna till Krapperup bara 7,75 kronor. Det var den sista noteringen som gjordes. Troligtvis betydde det slutet på ydesillen. Arild blev municipalsamhälle 1913 och byfogdens  uppgifter minskade . Dock tycks Christian Larsson haft kvar sin byfogdetitel till 1927.

Annette och Christian Larsson

Min far och faster berättade hur snälla moster Annette och morbror Larsson var. Det var till dem de gick för att bli tröstade när deras föräldrar varit stränga eller om de ville ha något gott att äta.

Här står jag vid sidan av Arilds siste byfogde, den legendariske sjökaptenen Christian Larsson. På armen har han Gunnar Lundh. Kortet är taget på Christians 90-årsdag den 12 augusti 1931.

 Annette dog den 25 januari 1931 och Christian dog den 20 september 1933.


Malmö den 25 april 2012

Kaj Svensson

Jag skulle bli väldigt glad för en kommentar till:

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nils Lunds sista resa – eller döden på Sumatra

 Den 8 mars 1872 avseglade den svenska briggen Dan från Hamburg för en riktig långresa till andra sidan jordklotet. Destinationen var Nikolajefsk vid Amurflodens mynning i nordöstra Sibirien.

Kapten ombord var min farmors far Nils Lund från Arildsläge och för honom skulle resan sluta med en katastrof.


 Nils Lund var född 25 maj 1827 i Tranekärr, Jonstorps socken. Han var son till skepparen Per Nilsson Lund och Johanna Hall. Familjen flyttade 1835 till Nyhamn i Brunnby socken.

Han gjorde sin första resa till sjöss som 16-åring på jakten Lucina från Nyhamn år 1844. Redan 1848 förde han befäl på jakten Två Vänner från Halmstad.

Nils läste vintern 1849 – 50 till sjökapten på Malmö Navigationsskola. Ämnena var:

1. Räknekonsten

2. Geometri

3. Trigonometri

4. Navigation

5. Astronomi

6. Kännedom om lastläggning och stuvning

7. Tackling och sjömanskunskap

8. Den praktiska delen av Fartygs manövrerande

9. Författningar om sjömansyrket

10. Ekonomin ombord och besättningens vård.

Däremot läste man inte något främmande språk som t.ex. engelska vilket man kan tycka var förvånande.

Den 10 maj 1850 tog han sjökaptensexamen av den högre klassen som tillät befäl på alla hav.

 Nils Lund

Han var sedan kapten på slupen Carl Johan till 1854, skonerterna Dockan 1855 – 1857, Iduna 1857 – 1868 och Christine 1868 -1870. Redare för  fartygen var C.M. Kollberg i Halmstad.

Med dessa hade han gjort resor på Medelhavet men också till Brasilien och runt Kap Horn till Valparaiso. I en artikel i tidskriften Svenska Segelfartyg (1936:6) skildras han som en djärv och duglig seglare. Jag citerar två episoder därifrån:

Under en resa från Brasilien till Queenstown hade fartyget råkat ut för en stiltjeperiod, vilket fördröjde resan, så att den blev nära tre månader lång, varunder provianten givetvis började tryta. Men Lund var såsom sagts en duglig befälhavare och tröstade sina pojkar med dessa ord: ”Om en timme skola vi se Queenstowns fyr, varen icke ledsna.” När timmen var gången skickades min fader upp i märsrån och mycket riktigt, då syntes Queenstowns fyr. 

En gång då Christine låg i Messina på Sicilien tillsammans med fyra andra fartyg och lastade sydfrukter för Göteborg, var ett pris uppsatt till det fartyg som först kom dit. Då Christine hade hunnit väster om Kanalen möttes hon av en ostlig storm varför kapten Lund lät fartyget gå väst om Irland och norr om Orkneyöarna, varefter det lyckades dem att få nordlig vind, och de blevo det första fartyg av de fem som avseglat från Sicilien, som ankom till Göteborg.  Härför erhölls en guldmedalj å vilken det stod: ”Till skonerten Christine = Kappseglaren från Norden” och besättningen fick etthundra kronor i guld. 

Under år 1870 gjorde Christine inga långseglingar. Istället gjorde hon fyra resor mellan norrländska hamnar och England. En trade som blev så vanlig för den nordvästskånska sjöfarten. Kanske passade det inte Nils Lund. I december byter han både fartyg och redare.

Briggen Dan som tidigare seglat under dansk flagg köptes i december 1870 av ett partrederi i Helsingborg. Konsul Carl Henckel blir redare och Nils Lund  kapten,

Dan var byggd 1863 i Värnanäs vid Kalmar och mätte 250 register ton. Hon var 37,35 meter lång, 7,52 meter bred och djupet i lastrummet var 3,95 meter.

Briggar var ganska sällsynta i den nordvästskånska fartygsflottan men ansågs vara särskilt lämpliga för djupsjöseglingar och det var just vad Carl Henckel och Nils Lund tänkt att använda fartyget till.


Briggen Dan

Det första året under svensk flagg (1871) gjorde Dan en resa till Rio de Janeiro och därifrån till Batavia på Java och sedan tillbaka till Europa, där de anlöpte Falmouth i januari 1872. Därifrån gick de i februari till Hamburg. Utan att komma hem till Sverige emellan startade Dan nästa resa därifrån till Nikolajefsk den 8 mars. Jag berättar mer om det längre fram.

Den 19 juni 1854 gifte sig Nils Lund med Mathilda Andersson från Arildsläge. Hon var född den 14 mars 1831 och dotter till byfogden och skepparen Pehr Andersson och hans hustru Rigel.

Bostadsfrågan löstes, kanske med hjälp av Mathildas far byfogden. Fiskaren Per Bengtsson på Arildsläge 11 hade avlidit 1847 och efterlämnat änkan Pernilla och tre barn, utfattiga, som det står i kyrkoboken. Då de inte kunde betala arrendet fick Nils Lund överta kontraktet.

Pernilla och barnen fick bo kvar i sitt gamla hus vilket måste ha varit det som revs 1897. Ett nytt hus byggdes med fasaden åt havet. Idag har det adressen Klötesvägen 10. I stort sett är det samma hus som står där än idag. Hit flyttade Nils och Mathilda och här föddes deras sju barn:

Petronella            den 8 november 1854

Bernhard              den 1 november 1857

Nils Petter           den 30 maj 1860

Johanna               den 29 december 1862

Christian             den 11 mars 1865

Janne                 den 25 september 1867

Per                   den 11 juli 1870

Det kan inte ha varit mycket Nils vistades hemma på Läget, på sin höjd några vintermånader mellan resorna till sjöss. Men Mathilda var inte ensam med barnen när mannen var borta, Till sin hjälp hade hon både dräng och piga. Drängen torde ha stått för fisket. Man hade del i två fiskebåtar och ägde 31 sillnärdingar och 8 fiskegarn.

I huset intill, Arildsläge nr 12, bodde Mathildas morbror Nils Persson och hans familj och i nästa hus, nr 15, hennes föräldrar och syskon.

Vad hade Nils för inkomster som fartygsbefälhavare? Hyran (månadslönen) var  30 Riksdaler 1857. 1868 hade den stigit till 50 Riksdaler. Men därtill kom 5 % Kaplake (en slags provison som kaptenen hade) på hela eller delar av fraktintäckterna. Hur mycket det blev har jag inte lyckats räkna ut på grund av att dessa inkomster oftast var i utländska valutor, men beloppen var större än hyran. Därtill ägde han andelar i fartygen, vilket gav utdelningar. Mer om detta senare.

Det märkliga är att Nils Lund omkring 1860 dessutom köper gården Flundrarp nr 4. Den låg ovanför byn vid den plats där idag Hagavägen och Balderupsvägen möts. Mathilda och Nils kan ju inte ha haft erfarenhet av lantbruk. Inte heller tid till det, kan det tyckas. Skälet till köpet kan ha varit att Mathildas far Pehr Andersson var född där och att man ville behålla den i familjen. Gården hade brukats av Pehrs bror Jöns som dog 1861.

 Hagavägen i riktning mot Arild. Till höger ses den östra längan av den gamla gården Flundrarp 4.

Dessutom arrenderade familjen Lund det intilliggande f d Profoss Bostället. De flyttade aldrig dit upp utan bodde kvar nere i Arild. Gården sköttes av två drängar och en piga. Men räkenskaperna skötte Mathilda. Hon noterar t. ex: Sålt en ko 100 rdl, sålt 1 gris 80 rdl, sålt havre  för 200 rdl, sålt trenne tunnor grå ärtor, betalt drängalöner 160 rdl, pigan 50 rdl, vaktepojken 15 rdl o.s.v.

Hur Nils Lund var som person vet vi inte fullt ut. Hade han ett hetsigt humör? Eller var han kanske inte van att bli emotsagd? En decemberdag 1862 när han var hemma i Arild gick han på krogen. Av någon för oss okänd anledning uppstod ett ordbyte mellan Nils och Ola Påhlsson Katt. Nils känner sig opassande bemött och tilldelar Ola Katt en serie slag mot ansiktet så att denne får näsblod. Det slutade med att Nils Lund blev stämd till tinget i Mörarp den 20 januari. Nu gick han till sjöss innan tinget hölls och svärfar Pehr Andersson fick lägga ut böterna, hela 100 Riksdaler. Ola Katt däremot blev inte tilldömd någon ersättning.


Nu åter till Nils Lunds resa med briggen Dan till Nikolajefsk i östra Sibirien. Den startade den 8 mars 1872 och den 27 juni passerades sundet mellan Java och Sumatra och den 10 augusti kommer de äntligen fram till målet efter 153 dagars resa.

Det skulle ta nästan tre månader innan denna nyhet når familjen i Arild. Först den 5 november fick Mathilda veta att de kommit fram och att allt var väl ombord

Från Nikolajefsk avgick Dan den 30 augusti med last till Wladivostock 160 mil söderut. Därifrån fortsatte man till Nagasaki i Japan och vidare till Yokohama med last av kol.

Den 6 november avgick Dan från Yokohama till Hongkong med last av ris och därifrån den 14 december mot Singapore. Fortfarande rapporteras allt väl ombord. Singapore lämnar de på julafton 1872 med destination Rio de Janeiro.

Brev från Nils till hustrun finns inte bevarade. Däremot finns en lång rad sådana där redaren Konsul Henckel informerar Mathilda om makens öden.


Så vänder turen till slut för Nils Lund och en olycka inträffar. Briggen gick på ett korallrev och blev illa skadat. Det togs av grund och inbogserades till Batavia i sjunkande tillstånd. Lasten var totalförstörd och frågan var om briggen kunde repareras. Fartyg och last var i varje fall assurerade.


Dock sätter man igång med att reparera skadorna och den 15 mars är man klar. I ett brev till Mathilda klagar Henckel: Hafveri utgifterna i Batavia är förfärligt stora efter hvad wi erfarit genom den stora summan pänningar som begagnats

Briggen var nu klar att avsegla efter att ha intagit last av kaffe och te till New York och därifrån hoppades man kunna få frakt till Europa.

Så skulle det inte bli. I varje fall inte för Nils Lund. En junidag kommer ett brev till Mathilda med besked om makens död:

 Helsingborg den 5 Juni 1873

Fru Kaptenskan N. Lund


Jag har idag att till Fru Lund meddela den sorgliga händelsen att Capten Lund är med döden afgången uti Feber sjukdom under vägen från Batavia till Padang. Tre af besättningen kommo på Hospitalet som voro svårt angripna.

Briggen har fått till befälhavare en Holländare som förer Briggen till Padang der Styrman Hallberg emottager befälet för resan till New York.

Nils Lund är begrafven uti Telok Betong sydkusten af Sumatra den 19 april, efter hvad Consulen har kunnat taga reda på af telegrammet i denna anledning, som nog lärer hafva varit mycket otydligt angående begrafningen m. m.

Men telegrammet om Lunds död war deremot fullkomligt tydligt.

Beklagar jag af upprigtigt hjerta den stora sorg som drabbat Fru Lund genom Mannens bortgång. Det är i Sorgen och Olyckan en liten tröst att weta att Nils Lund har intill sitt sista arbete sträfvat och troligen med stora försakelser att bringa allt till ett gynsamt slut efter sin olyckliga strandning, och som han äfven ganska säkert gjort om wår Herre hade förunnat honom att längre få lefva. Men nu är det slut och får nu allt gå som det kan med affärerna.

Om någonting widare afhöres skall jag skyndsammeligen underrätta under stor sorg och ledsnad tecknar jag med all aktning

C. Henckel

 Man kan föreställa sig chocken för Mathilda, Hon stod nu ensam med sju barn. Av dem hade två av sönerna, Bernhard och Nils Petter redan gett sig till sjöss. Den yngste av barnen, Pehr, var knappt tre år gammal.

I Öresundsposten den 10 juni fanns denna annons:

Att Gud i sin allvisa nåd behagat hädankalla min älskade make

Nils Pehrsson Lund

förande Briggen ”Dan” på resa från Batavia till Paday,

i febersjukdom, den 18 april 1873

i en ålder av 46 år, 4 månader och 27 dagar,

djupt sörjd av make, 7 barn, syskon och vänner,

varder endast på detta sätt tillkännagivet

Sv, Ps. 482. v 5 – 6

Arildsläge den 9 juni 1873

Mathilda Lund

Född Andersson

Bouppteckning efter Nils Lund hölls den 27 januari 1874. Tillgångarna var 29.308 rdl och skulderna 4.386 rdl.

Gården i Flundrarp värderades till 6.000 rdl. Där fanns bl a 2 hästar, 5 kor, 1 kviga, 3 får och 2 svin. 8 tunnor råg, 2 tunnor korn, 1 tunna trindsäd, 6 tunnor potäter och 30 tunnor havre samt alla slags jordbruks-redskap

Huslägenheten på Arildsläge 11 värderades till 3.000 rdl. Silver, möbler och husgeråd 1.150 rdl. 1/3 i en fiskebåt, ½ i en mindre dito, 31 sill-närdingar samt 8 fiskegarn.

Därtill kom de fartygsandelar Nils Lund ägde och som kanske var den största inkomstkällan. (Under tiden juni 73 till januari 74 hade Mathilda fått 3.730 rdl i utdelning på dessa.)

1/16 i briggen Dan               1.800

1/16 i briggen Idé               1.000

3/32 i briggen Henrik            1.000

1/32 i skonertskeppet Joneheld   1.200

1/16 i skonerten Christina       1.000

1/24 i skonerten Örn               350

1/16 i skonerten Iduna           1.500

1/8  i skonerten Två Bröder      1.000

1/8  i jakten Två Vänner           300

1/8  i jakten Aron                 350

1 aktie i Kullens Ångbåts AB       800

Mathilda skulle fortsätta att äga fartygsdelar. Några sålde hon, som t ex briggen Dan. Några köpte hon som skeppet Krona och briggen Hanna. Men utdelningarna blev mindre med åren.


Hur gick det för briggen Dan efter Nils Lunds död? Jo hon kom hem till Sverige med styrmannen Tobias Amandus Hallberg som befälhavare. Fartyget fortsatte att segla med Henckel som redare. Befälhavaren under den sista tiden hette Jöns Månsson.

I december 1895 befann sig Dan på resa från Härnösand till Hull med trälast, då hon råkade ut för orkan i Nordsjön. Fartyget sprang läck och besättningen tvingades att lämna det och rädda sig i livbåten.


Mathilda var 42 år när hon blev änka och skulle leva i 46 år till. Hon hade det förhållandevis gott ställt ekonomiskt. Gården uppe i Flundrarp såldes dock 1875. Den skulle rivas 1909 och marken styckas till villatomter.

Ännu en olycka skulle drabba familjen. Dottern Petronella, som gift sig med sjökaptenen Anders Petter Larsson 1876, dog i barnsäng i februari 1878. Barnet, en son, levde emellertid och döptes till Nils Petter. Anders Petter Larsson gifte senare om sig och flyttade med sonen till Sölvesborg.

Sönerna hade sin håg till havet och skulle alla gå till sjöss så fort de hade åldern inne. Mathilda skulle under hela sitt återstående liv ha dem seglande på de sju haven och frukta för vad som skulle hända dem.

Det finns bevarat anteckningar hon gjort 1882 över vilka brev hon skrivit, respektive erhållit från sina söner under året. Bernhard seglade då som styrman på skeppet Superior. Nils Petter var styrman på skeppet Åkerhielm och Christian matros på skonertskeppet Kärnan.

Av de två återstående sönerna skulle Janne året därpå segla som matros på Åkerhielm. Per, den yngste fick vänta till 1889 då han blev jungman på skeppet Krona. Vem var befälhavare där? Jo Janne Theodor Swensson som tre år senare gifte sig med Pers syster Johanna.

Med äktenskapet mellan Janne Swensson och Johanna Lund får vi en elegant anknytning till min uppsats: ”Janne Theodor Swensson, kapten på segel- och ångfartyg”.


Familjen Swensson flyttade in i huset som Mathilda sålde till dem 1897.

Köpesumman var 2.000 kronor. Dessutom skulle det gamla gårdshuset rivas och ett nytt boningshus uppföras åt henne, vilket skedde samma år.

Mathilda kom att bo i det nya huset i mer än 20 år. Hennes barnbarn Mia och John hann bli vuxna innan hon gick bort. De höll mycket av sin snälla mormor.

                         Johanna och Mathilda

Mathilda dog den 11 oktober 1919. Hon blev 88 år gammal.

Malmö 2011-11-21

Kaj Svensson



Nils och Mathilda Lunds sju barn

På 1890-talet började familjen ändra stavningen av efternamnet till Lundh, varför jag använder det här nedan.

  1. Jag har redan berättat att äldsta dottern, Petronella dog i barn-sängsfeber 1878. Barnet som föddes, en son, döptes till Nils Petter. Änklingen sjökaptenen Anders Petter Larsson gifte om sig och flyttade till Sölvesborg dit sonen Nils Petter följde med. Denne Nils (Petter) Larsson blev sjökapten och flyttade efter pensioneringen 1942 till Arild, där han övertog Christian Larssons hus.
  2. Bernhard Lundh som var född 1857, tog styrmansexamen i Karlshamn 1878 och sjökaptensexamen 1879. Han var styrman på skeppet SUPERIOR 1879 till 1881. Jag vet att han var befälhavare på briggen GUNNAR och senare vikarierande befälhavare på S/S ARTHUR, men vilka fartyg han hade i övrigt har jag inte fått fram.

Han gifte sig 1886 med Emelie Andersson från Lerhamn. De bosatte sig på Lerhamn nr 17 och fick tre barn varav endast den yngste nådde vuxen ålder: Christen Lundh som föddes 1894. Denne blev lantbrukare,  gifte sig aldrig och fick inga barn. Han var vinterbadare och dog 1971.

Bernhards hustru Emelie dog redan 1910. Bernhard själv dog 1938.

3. Nils Petter Lundh föddes 1860 och gick till sjöss som 13-åring. Han tog sjökaptensexanen 1880 och var befälhavare på skeppet HEBE, skonertskeppet BONDEN, S/S ARTHUR m.fl.

Nils Petter gifte sig 1885 med Marie Cecile Torjussen från Norge. Han lämnade sjölivet omkring 1905 och bosatte sig i Landskrona där han etablerade sig som skeppsredare. Ett av hans bolag hette Rederi AB Skeldervik som bl.a. hade ångarna RAN och EXCELSIOR.

Marie och Nils Petter bodde i en stor villa, hade sommarhus på Ven och en segelbåt som hette Måsen med vilken de ibland kom seglande till Arild.

Nils Petter dog 1933 och hans hustru Marie 1955. De fick inga egna barn, men hade två adoptivbarn.

      Ada och Per Lundh samt Nils Petter och Marie Lundh

4. Johanna Lundh, född 1862, gifte sig med sjökaptenen Janne Theodor Swensson, min farmor och farfar. De fick två barn: min faster Mia och far John. Om dessa har jag skrivit i ett separat inlägg.

5.  Christian Lundh, född 1865. Han gick till sjöss 1878 och tog sjökaptensexamen 1886. Tyvärr har jag i dagsläget inga uppgifter om vilka fartyg han fört.

Han gifte sig 1902 med Hilma Augusta Johnsson från Västervik. De bosatte sig i Landskrona, varför jag gissar att Christian seglat för brodern Nils Petters rederier.

Christian och Hilma fick en dotter, Ellen som föddes 1909. Hon gifte sig sedermera Blomberg.

Christian Lundh dog 1942 och hans hustru 1945.

6. Janne Lundh, född 1867. Gjorde sin första mönstring 1883 som jungman på skeppet Åkerhjelm. Han tog styrmansexamen 1892. Han var befälhavare bl.a. på skeppen KRONA, PANDUR och briggen MENTOR

Han gifte sig 1895 med Carolina Ellida Jönsson från Nyhamn. De fick tre söner, som dog unga och utan arvingar

Janne dog 1924 och hustrun 1934

7. Per Lundh föddes 1870 och gick till sjöss 1889. Han tog styrmansexamen 1891 samt sjökaptensexamen 1897. Han var befälhavare på S/S GROVELAND, ARTHUR, TORLAND och TORLEIF HUGO, fartyg som redades av brodern Nils Petter.

Per gifte sig 1912 med Ada Wine som var född 1890 i Hull, England. Efter sin pensionering i slutet på 20-talet flyttade Per och Ada

till Arild. De bosatte sig i Pehr Anderssons gamla hus som blev grundligt renoverat.

Av farmors syskon var det endast morbror Per jag lärde känna. Han var en reslig man, med stor pondus och en djup och kraftig stämma, väl lämpad att höras i storm till havs. Min hand drunknade i hans väldiga näve, när jag hälsade på honom. Han kunde uppträda och klä sig som en engelsk gentleman och tant Ada vid hans sida blev en liten mager lady som talade med en charmfull brytning.

Morbror Per och tant Ada var  familjen Swenssons närmaste umgänge. De delade intresse och erfarenheter. Per hade seglat med min farfar Janne på skeppet Krona, och min far hade seglat styrman med morbror Per som kapten på Torleif Hugo.

Per och Ada fick inga egna barn, men hade adoptivsonen Gunnar, född 1930. Han blev en av mina närmsta lekkamrater.

              Marie Lundh, Tant Ada, Morbror Per och farmor Johanna.

       Kortet är troligen tagit på morbror Pers 75-årsdag den 11 juli 1945.

Per Lundh dog 1948 och hans hustru Ada 1986.

Malmö 2011-11-21

Kaj Svensson

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar